Företagsledare vill ha ägandet över de statliga juvelerna som Vattenfall, Apoteket, LKAB, Sveaskog och SBAB. 

Det är magstarkt, om det var så att privata företag inte återkommande var skandaler med förstörelse av kapital så skulle finanstidningarna inte existera. Men nu fylls deras sidor med ständiga exempel på privatägandets problem och den förstörelse som bolagiseringen av statliga verksamheter skapat.

Privatiseringsvågen sedan 1990-talet har förvisso skapat ett samhälle där en liten promille av befolkningen gynnats rejält. Men för de flesta har jämlikheten minskat och servicen försämrats. Onödig bolagisering har skapat administrativt kaos för brukare.

När gemensamt ägda verksamheter görs om till börsbolag så gynnar det en liten, liten elit. Det är därför disponibla inkomster blivit alltmer ojämlika, sedan 1991 har den rikaste tiondelen ökat sin del ”av kakan” med 300 miljarder, medan 70 procent av svenska folket fått lägre andel (källa: Ekonomihandboken 2024).

Så det är klart de vill privatisera mera.

Men låt oss stanna upp ett slag och istället diskutera vad som skulle kunna göra Sverige bättre och starkare som ekonomi.

Det här är ett förslag på lämpliga förstatliganden.

• Militärindustrin. Det är absurt att en bransch som till 100 procent är beroende av politiska beslut ska vara vinstjagande privat verksamhet. Såväl Saab, BAE Hägglunds och Bofors är självklara delar av det som kallas försvarsindustrin och bör lika självklart ägas gemensamt utan vinstintresse.

Att svenska vapen används i konflikter jorden runt är i grunden ett resultat av privata ägares vinstjakt, statligt ägande skulle kunna styra utifrån principer om hur minst skada för världen åstadkoms, inte hur mest pengar skapas. Inte ens privatiseringsivrare på Timbro vågar föreslå privata arméer för att skydda landet. Varför i all världen ska då vapentillverkningen vara en fråga om privata ägares makt över försvarets utveckling. Med Nato-inträdet ökar behovet av demokratisk kontroll över det som gör krigen möjliga. Vapenproduktionen.

• Skolan. Skandalerna med fuskbetyg och sämre utbildning borde för länge sedan ha stoppat det svenska tokexperimentet med ”friskolor” som helt finansieras av det offentliga och drivs för att ge så mycket överskott som möjligt till privata ägare. Vill man förstå girigheten hos ägarna räcker det nog med att se reaktionen när miljardären Roger Akelius ville äga och driva en skolkoncern utan vinstsyfte. Upproret bland näringslivet blev total och Akelius fick backa från investeringen.

• Läkemedelsindustrin. Det pågår en teknikrevolution och medicinsk revolution baserat på offentlig forskning och beställning av läkemedel. Tyvärr låses allt in i patent för att skydda privata investerare vilket gör samarbete och öppen forskning allt svårare. Mediciner som tas fram kostar orimliga summor för att klara vinstmålen. Att offentligt äga produktion, forskning och teknikutveckling borde vara en självklarhet. Open source en nödvändighet för medicinutvecklingen.

• Banker. Sverige behöver en stor statlig bank som kan konkurrera med den privata kartellen som levererar hundratals miljarder till ägarna, baserat på avgifter och ockerräntor till medborgarna. Hela det ekonomiska systemet är upp-och-ner-vänt, där behoven av investeringar och utveckling bromsas av banker som ”sitter still i båten” i väntan på att den kanske sjunker.

Det bästa vore förstås om alla medborgare fick konton i Riksbanken för sparande och lån, att bara ha en liten nischbank som SBAB har ju visat sig ineffektivt eftersom banken hela tiden hålls tillbaka av politiken. Resultatet är en situation där finansministrar återkommande ”skäller” på bankernas övervinster för att sedan inget göra. De privata bankerna tar en allt större del av vår ekonomi och får allt större makt. Fast de i grunden inte behövs.

• Apotek. Det vansinniga experimentet med privatiserade apotek har gynnat Ica-handlare men i praktiken inneburit otrygghet och sämre service för de som verkligen behöver medicin och råd, inte nya hudkrämer och mascara. Kaoset handlar om att konkurrerande privata apotek inte kan prioritera de sjuka utan satsar på de lönsamma kunderna. Och samarbetet mellan apotek har slagits sönder.

Den här listan kan självklart göras längre.

Principen runt statligt gemensamt ägande handlar om verksamheter som medborgarna behöver kunna styra och där jämlikhet måste råda. Det är då individens frihet kan garanteras. Men också om att agera när marknadens vinstjakt slår sönder det alla behöver. 

Just nu borde offentliga byggbolag finnas för att snabbt tvinga fram de bostäder vi behöver på många orter. Genom ägandet kan man också enkelt ställa klimatkrav som gör jobbet bra både för dagens generationer som behöver jobb och framtidens som behöver kloka hus att bo i.

Listan på vad som bör vara gemensamt ägt har en motpart i listan över vad som inte bör ägas gemensamt. 

Förstatligande och statliga investeringar är lösningen i en tid då finanskapitalet envetet förstör varje försök för mänskligheten att ändra riktning.

Det blir en tristare vardag för dagens kapitalister. Det envetna självbedrägeriet om en särskild kompetens hos den styrande finanseliten får sig en bitter törn.

Det blir såklart sura miner. Men det är en kostnad vi får ta för att komma framåt.