Tanvir Mansur: Jag undrar hur Joakim Medin mår i fängelset

Det har gått mer än tre veckor sedan journalisten Joakim Medin greps i Turkiet, dit han hade åkt för att rapportera på uppdrag av Dagens ETC. Vi vet inte exakt hur han mår eller hur en längre tid i fångenskap kan påverka honom.

”Hej, älskling. Min situation har blivit ännu mycket bättre”, skriver Joakim Medin i ett handskrivet brev till sin fru Sofie Axelsson. ”Nu har jag tillgång till schampo, rakhyvel och annat. Lyxprodukter visar det sig. Jag saknar dig väldigt mycket.”

Jag vill förstå hur Joakims psykiska hälsa kan påverkas av att sitta frihetsberövad.

Psykologen Frida Johansson Metso jobbar på Röda Korsets kompetenscenter för tortyr- och krigsskaderehabilitering. Hon uttalar sig varken om Joakim Medin eller Turkiet specifikt, men när jag ringer henne kan hon berätta att många faktorer kan påverka en fånges psykiska hälsa:

– Frihetsberövande är en allvarlig integritetskränkning. Ovisshet och väntan präglar tillvaron. Du tänker på allt du missar i ditt vardagliga liv. Allt du skulle vilja göra, men inte kan göra, allt som sker utan dig. Det är också mycket du inte kan undvika under tiden i fångenskap, som övervakning och lukter.

Joakim Medin satt i elva dagar i Assadregimens fängelse i Syrien 2015. När han återvände tio år senare, för några månader sedan, beskrev han det så här:

”Det underjordiska fängelset i Qamishli stinker fortfarande av fukt, mögel, cigarettrök och otvättade människokroppar. Kombinationen av de här sura odörerna är ett av mina starkaste minnen från tiden jag tillbringade här nere.”

Joakim vet inte varför han sitter frihetsberövad. 

Joakim sitter nu på högprofilsanstalten Silivri utanför Istanbul. Han får äta sig mätt, kan träna och gå ut till en trädgård en gång om dagen.

Genom sin advokat har han kontakt med Dagens ETC:s chefredaktör Andreas Gustavsson och sin fru Sofie Axelsson, som också är journalist på tidningen. Joakim har fått in ett par böcker som han har efterfrågat. Han har inte tillgång till tidningar eller radio, men nu finns det en tv på hans rum. Där kan han se turkiska nyheter på engelska. Han har kunnat ringa ett telefonsamtal till sin fru.

Alla som sitter fängslade utvecklar inte psykisk ohälsa. Frida Johansson Metso berättar om forskning som visar att vissa intagna klarar sig bättre än andra.

– Det finns studier som pekar på att personer som kunde förbereda sig mentalt, visste varför de blev fängslade, och drevs av värderingar, var mer skyddade mot stressreaktioner och sjukdom som PTSD, posttraumatisk stress, än andra.

Det går alltså att tänka sig att personer som är politiskt aktiva i en diktatur, som inser att deras demokratiarbete medför en risk, förbereder sig på att de kan bli fängslade, kanske torterade. De har mött partivänner som har utsatts och hört deras berättelser. Det gör att de är mentalt förberedda. I någon mån känner de kontroll, att de har valt att ta risken för att deras dröm om ett demokratiskt samhälle är viktig.

Joakim vet inte varför han sitter frihetsberövad. Han har fortfarande inte blivit åtalad. Men han är en erfaren utrikesreporter, som både har jobbat i konfliktzoner och suttit
i Assadregimens fängelse. Han har till och med skrivit ett kapitel i en säkerhetshandbok för journalister om fångenskap och kidnappning. Han har föreläst om hur man ska agera i förhör. 

Dessutom är han journalist, som drivs av att berätta. Det gör att hans tid på anstalten antagligen inte känns meningslös, det kan hjälpa honom att härda ut. Kanske sitter han där, skriver på ett anteckningsblock om sina dagar. Jag är ganska säker på att han redan har börjat skriva på sin nästa bok.

Allt det här är skyddsfaktorer som gör att en person skulle kunna klara sig bra när den kommer ut ur fångenskap.

Samtidigt är Silivrifängelset inte känt för att ha goda förhållanden. Fångar ska enligt Swedish center for freedom (SCF) ha blivit undanhållna mat, blivit nekade vård och haft begränsad tillgång till varmvatten. Flera har vittnat i turkiska medier om att de har blivit utsatta för tortyr.

Även om tortyr är förbjudet enligt turkisk lag och internationella konventioner, förekommer det i hög utsträckning i turkiska fängelser, enligt en rapport från Human Rights Foundation of Turkey.

Frida Johansson Metso berättar i allmänhet om patientgruppen som har överlevt tortyr:

– Tortyrbrottet generellt är inte bara en kombination av metoder, utan handlar om skapa en miljö av skräck och maktlöshet som bryter ner en person, berättar psykologen Frida Johansson Metso.

Joakim Medin har dock sagt att han blir behandlad väl där han nu sitter. 

Några riskfaktorer för en person som har gått igenom en traumatisk händelse är att den känner sig socialt övergiven och isolerad. Att ingen orkar lyssna eller kan förstå. Därför är det viktigt att under tiden som fånge kunna ha kontakt med sina anhöriga och med omvärlden.

När Joakim Medin blir frisläppt kommer han att ha familj, vänner och kollegor nära. Han kommer att få ett stort stöd. Det är viktigt för hans återhämtning.

Det är inte säkert att någon utvecklar PTSD för att den har upplevt något traumatiskt.

Efter sin tid i fängelset i Qamishli i Syrien har Joakim Medin börjat känna olust inför trånga utrymmen. Han skriver i sitt reportage från februari i år, när han återbesökte fängelset:

”Idag vet jag att det har satt sina spår, och jag kan känna ett stort obehag vid minsta antydan på att jag kan förlora min rörelsefrihet. Det kan räcka med en sådan sak som att stå i en passkontroll och få en näsvis kontrollfråga.”

Frida Johansson Metso berättar att posttraumatisk stress är en svår sjukdom där du om och om återupplever dina värsta minnen. Det är plågsamt och påverkar alla delar av ditt liv. Men de flesta som har varit med om en traumatisk händelse utvecklar inte PTSD.  De som får socialt stöd och kommer tillbaka till en trygg miljö kan lägga händelserna bakom sig.

Hon förklarar att reaktioner på stress kan komma oväntat sent, när ingen förväntar sig det. De jobbiga händelserna byggs på varandra.

– Stressrelaterade sjukdomar är kumulativa processer. Efter en svår situation kanske några får symtom, som sömnproblem. Sen händer något ytterligare, och något till – och PTSD utvecklas kanske först efter flera händelser. Därför är det viktigt att ge stöd länge och att också minska vanlig vardagsstress.

Joakim Medin behöver känna att vi inte glömmer bort honom. Att Sverige gör allt vi kan för att han ska bli frisläppt. En journalist ska inte bli fängslad för sin journalistik. 

Han hanterar antagligen det här bättre än många andra – men Joakim måste få komma hem nu. Vi är många som är redo att stötta och lyssna på honom.