Jag skrev själv berömmande om den nya ministern, i socialdemokratiska Värmlands Folkblad:
"Carl-Oskar Bohlin har gjort det bra i sin nya roll. (...) De beslut som han hittills har tagit verkar kloka och behövliga."
Denna sorts blocköverskridande stöd är viktigt för en minister som ska bygga motståndskraft i hela samhället om en kris bryter ut. Ska det psykologiska försvaret upprätthållas bör en majoritet av befolkningen ha ett starkt förtroende för honom, inte bara de egna väljarna.
Tyvärr har Carl-Oskar Bohlin slarvat bort mycket av det stöd han började med. Eller ska man kanske säga, twittrat bort det?
På X (tidigare Twitter) har han en ovana att bemöta kritik från opinionsbildare och politiska motståndare på ett konfrontativt sätt. Tonen är den hos någon som vill försvara det egna politiska laget, vinna nästa val, slå ner på motståndare och rätta “orättvisa” journalister. Det är ljusår från den ödmjuka stil vi ser hos till exempel försvarsminister Pål Jonsson (M).
Men förtroendet började på allvar eroderas först efter kontroversen kring att en anställd på Energimyndigheten fick sluta efter att ha engagerat sig i Rebellmammorna. Då valde ministern att, återigen på X, undra hur situtionen kunnat uppstå (alltså hur personen kunnat bli anställd).
En diskussion om ministerstyre uppstod. Bohlin har blivit KU-anmäld för sitt agerande och facket har krävt en utredning. Facket har även anmält myndigheten till JK och yrkat skadestånd.
Oavsett vad utfallet blir kan man säga såhär: det har inte varit förtroendehöjande för Bohlin att kommentera ett enskilt personalärende på detta sätt.
Nu kommer nästa härva. Myndigheten för psykologiskt försvar, vars generaldirektör Magnus Hjort tillsattes av Bohlin, anmälde Kalla Faktas dokumentär om SD:s trollfabriker till granskningsnämnden. MPF krävde även att intervjuer med experter från myndigheten skulle klippas bort – ett agerande som kan strida mot censurförbudet i grundlagen.
På frågan om Bohlin och regeringen varit informerad om denna anmälan svarade generaldirektör Magnus Hjort:
"Nej, det har inte diskuterats över huvud taget. Vi jobbar inte på det sättet."
Även Bohlin har fått frågor kring eventuell dialog med myndigheten, bland annat från S-ledamoten Denis Begic. Han svarade:
"Svaret på frågan är nej, jag har inte haft någon dialog med Myndigheten för psykologiskt försvar med anledning av myndighetens anmälan mot Kalla Fakta. Myndigheten informerade Regeringskansliet att den avsåg agera med anledning av programmet, men att något beslut om hur det skulle ske inte var fattat."
Vad han dock utelämnade från sitt svar var att myndigheten i en redogörelse till Försvarsdepartementet skrivit att de ”som minimum” skulle kräva att ljudklippen tas bort.
Generaldirektören Hjort har alltså ljugit. Och ministern har på en direkt fråga utelämnat den högst relevanta informationen att han kände till att myndigheten avsåg att bryta mot grundlagen.
Det kan ha varit rätt av Bohlin att inte agera på informationen. Ministrar bör – som diskussionen kring Rebellmamman på Energimyndigheten visat med all önskvärd tydlighet – undvika att engagera sig personligen i myndigheternas ageranden.
Kanske även när de avser att bryta mot yttrandefriheten.
Men att han på en direkt fråga undanhåller vad han kände till om myndighetens planer, väcker inget förtroende.
Bohlin ärKU-anmäld igen. Nu ägnar han stora delar av sin vakna tid åt att läxa upp KU-anmälaren Morgan Johansson (S) och medierna om att det minsann inte begåtts några fel; att alla andra för med osanning och fultolkar situationen.
Han ägnar sig åt en argumentionsteknik som kallas för att anmärka på "premissfel". Den bygger på att man attackerar en felaktig detalj som en journalist fört fram för att ta fokus från själva huvudfrågan. Carl Bildt som brukade vara en expert i det hantverket, har fått en arvtagare.
Vi får se vad alla KU-anmälningar och JK-anmälningar mynnar ut i. Men jag tycker i all ödmjukhet att näsvist överbevisa journalister och politiska motståndare är en lite väl låg ambitionsnivå för ministern. Siktet borde istället vara inställt på att skapa ett brett förtroende hos alla svenskar.
Han har förstås rätt att bemöta kritik – men tonen är något annat än den man kan förvänta sig. Någon ödmjukhet inför att hans generaldirektör ljugit, troligen brutit mot censurförbudet och att han själv känt till detta borde han kunna uppvisa. Att två myndigheter han haft dialog med på kort tid blivit indragna i rättsprocesser, ser inte heller bra ut, för att uttrycka det milt.
Det är helt enkelt en jädrans oreda kring den Bohlin som förut hade så brett stöd. Och han har sig själv att skylla.
Det är allvarligt. För om kriget eller krisen kommer behöver Bohlin vara en samlande person. Det klarar hans kollega Pål Jonsson, men det klarar inte Bohlin. Detsamma gäller förstås hela myndigheten för psykologiskt försvar.
Tyvärr börjar åtminstone jag allvarligt fundera på om Carl-Oskar Bohlin duger i krig.
Han bör lämna sociala medier en stund och fundera kring hur han kan stärka förtroendet efter allt stök. Inte för att vinna ett val – utan för att försvara ett land.
