Men hur konstruktivt är det att resonera med nazister?
Det är ingen definitionsfråga var Nordiska motståndsrörelsen hör hemma ideologiskt. De är nazister. De är våldsamma nazister. Nu ska de till Almedalen på grund av att Region Gotland spektakulärt brister i omdöme.
Det stänger dörren för mig. Inte en chans att jag medverkar när nazister drar fram över kullerstenarna. Många kommer ändå att åka. Partiledare, lobbyister, organisationer, journalister. Jag ser argument om att inte vika undan, att nu är det viktigare än någonsin att i Visby försvara värderingar mot mörkrets krafter.
Frågan är hur det ska gå till. Rent praktiskt, alltså. Sker det en spontan omvändelse av förintelseförnekande, militanta, homofoba, islamhatande nazister när de hör dåligt mixad partyhouse från årets dj-tävling? Eller är det uppsökande verksamhet som gäller? Säg att en nazist tappar kontakten med sin flock. Ska den frivilliga avprogrammeraren rusa fram och påtala håligheterna i nazismen?
Jag är inte övertygad.
Ta debatten! Den beskäftiga har repriserats under hela 00-talet. Ta debatten med Sverigedemokraterna. Ta debatten med trollen som hetsar och hotar. Till sist, ta debatten med nazisterna.
Jag tror inte på det som metod.
Men jag utför ett experiment.
De senaste veckorna har yttersta högerns ”medier” rapporterat att en anmälan lämnats in till internationella åklagarkammaren. Det är regeringen som anklagas för folkmord. Ja, inte bara regeringen. Enligt skrivelsen är det ”ett icke ringa antal individer” som vill ”utrota Sveriges ursprungsbefolkning – de etniska svenskarna”. Politikerna styrs av ”sionistiska intressen”, likaså medierna, samtidigt som ”finansspekulanter” (nazistiska för judar) rekryterar miljoner muslimska migranter att ”marschera mot Europa och Sverige”. Snart är svenskar i minoritet, förföljelsen har redan börjat. Åklagarkammaren måste nu besluta hur det ”pågående folkmordet” ska avbrytas:
”Att Sverige löser problemet internt, eller att främmande makt gör det vid ett humanitärt ingripande – ett företag som av nödvändiga skäl kommer att ha en militär dimension.”
Jag kan föreställa mig juridikens suckar när detta togs emot. Inleda arbetsveckan med nazism. Jobbigt. Därefter skarpt metallisk smak långt bak i munnen, konsekvensen av att tugga på knycklade foliehattar.
Till anmälan finns ett upprop. Hittills har drygt 3 700 underskrifter registrerats. Många kan jag sortera bort. De innehåller uteslutande initialer eller är påhittade. Men det finns namn kvar att kontakta. Jag ringer. En person – som är ensam om sitt ovanliga namn – blir chockerad över att det förekommer hos en nazistisk sajt, uppropet har hen aldrig hört talas om. Ett antal lägger ögonblickligen på. Någon tar sig däremot tid att detaljerat redogöra för hur politiskt korrekta medier borde hanteras.
Det är inte så värst bekvämt att söka högerextrema. Men jag ska ju ta debatten. Plötsligt händer det: ”Jaså, du såg uppropet. Jag står för varje ord.” Flera kan tänka sig att berätta. Men debatten tar liksom inte fart. Jag har frågor. Hört talas om samerna? Vilken främmande makt är det som ska kallas in? Känns det inte lite paradoxalt att larma om förintelse på en nazistisk sajt? Men de svävar ovan monologerna jag får mig serverade, direkt ur filterbubblan. Alla pojkar i Malmö heter snart Mohammed. Politikerna vill förbjuda svenska flaggan. Muslimernas tvagning inför bön orsakar vattenbrist. Allt sammanvävt med personliga misslyckanden och vendettor.
Det är trasiga historier, inte friska. Där logiken medger att en och samma mening kopplar ihop halalkött, George Soros och svårighet att få bygglov. Nazismens brott? Hallå, nu pratar jag faktiskt om en hemsk handläggare på kommunen. Det är speciella samtal.
Den verkliga prövningen kommer med en som är övertygad nazist. Han ser det som en seger att Nordiska motståndsrörelsen kan sprida sitt budskap i Almedalen. Han vet faktiskt vad antisemitism är och tror att judarna styr allt. Han tror att han måste säkra existensen för sitt folk och framtiden för vita barn. Han tror att ”blod måste flyta” innan landet är återtaget. Jag håller inte med. Det gör mig till en förrädare. En förrädare är en fiende. En fiende ska nedkämpas.
Tack för att du tog dig tid. Nu, när jag respekterat din yttrandefrihet, bär det väl av till närmaste Exit-verksamhet? Nähä, inte det.
”Det kommer kosta att välja fel sida när kriget bryter ut på allvar”, säger nazisten.
Han är bara sitt hat.
Så.
Nu har jag tagit debatten.
Med både halv- och helnazister.
Det var helt värdelöst, oupphörligt meningslöst, konsekvent obehagligt.
Naturligtvis!
Kanske kan denna information vara nyttig för den som fortfarande tycker att det är en överdriven reaktion att bojkotta Almedalen.
