Politiken svarar alldeles för ofta på dessa krav som ju går på tvärs med det kapitalistiska tänket där det är den starke som överlever. Det blir brandkårsutryckningar för att stilla medel- och överklassen, men inga satsningar som faktiskt förändrar något i grunden.

Sedan jag var 23 år har jag regelbundet varit hos gynekologen och gjort ett cellprov. Det är ingen skön upplevelse, men alternativet vore så mycket oskönare så vid varje kallelse så går jag. Att göra denna undersökning och mammografin kostnadsfria har varit ett av de bästa beslut som tagits. Så för ett par veckor sedan kom ett brev från regionen. Dags för cellprov igen, men den här gången “erbjuds” jag en självprovtagning. Enda förklaringen jag får av brevet är: Gynekologisk cellprovskontroll kan inte utföras som vanligt på grund av covid-19-pandemin. 

Jag vill verkligen inte vara en belastning för vården och har aldrig varit den hypokondriska typen som söker vård i parti och minut. Jag tvättar mina händer, hostar eller nyser i armvecket och håller avståndet. Cellprovtagning är dock så oerhört viktigt för att tidigt upptäcka cellförändringar som kan leda till livmoderhalscancer. Antalet kvinnor som drabbas av denna cancerform har halverats sedan vi började med dessa regelbundna kontroller. Ändå är det inte alla som går på sina provtagningar, inte heller sedn det blev avgiftsfritt. 

Risken med självprovtagning är väl att ännu färre kommer göra dem. Jag som varit på varenda kontroll sedan jag var 23 och fick det här “erbjudandet” i december har inte beställt kittet jag uppmanas till. Jag tror dessvärre inte att jag kommer komma mig för det heller, utan hoppas på det bästa och väntar på nästa kontroll. 

Det gör mig förbannad att en sådan här livsviktig kontroll prioriteras bort för att det i åratal inte gjorts de satsningar som behövs på vården och som vårdpersonal skrikit sig hesa om och fortfarande gör. Istället har folk velat ha lite mer i sin egen plånbok, men har ändå mage att gnälla över att vården inte fungerar enligt de egna önskemålen.

Snackisen nu är elpriset. Jag köpte ett radhus för två år sedan och elen är en sådan sak jag var medveten om skulle bli dyrt, så det var jag beredd på. Min räkning för december var drygt fyra gånger så hög som samma månad året dessförinnan. Svettigt. Eller snarare kallt. För en var ju lite beredd på att det skulle bli dyrt, så jag har manat på barnen att ha på sig tofflor och klä på sig. Jag som duschat varje dag sedan jag blev tonåring har dragit ner på det och stänger av kranen under schamponering och tvålande. Det blir inget småtvättande varken i disk- eller tvättmaskin och de får gå på natten. Vi har släckt i alla rum där vi inte är och använt mycket stearinljus. Inte kul, men vad fan ska en göra!? 

Medel- och överklassen skriker om att det var för dyrt att ha all julbelysning ute i trädgården tänd och värma poolen de satte upp i fjol på det nybyggda trädäcket (ja, jag kanske raljerar något och en och annan dras över samma kam). Samma personer skulle dock aldrig vilja reglera elmarknaden för de tycker det är jätteviktigt med valfrihet. Istället vill de ha mer kärnkraft. 

Så vad svarar regeringen med? Jo, de som har haft en förbrukning på över 2 000 kWh i december ska få mest ersättning. Surt för en som snålat. Helt bakvänt och uppochner.

Hur vore det om vi kunde ha en politik som tänker långsiktigt och hållbart? 

Vid det här laget bör vi ha ju lärt oss att avregleringar av viktiga funktioner i samhället är en dålig idé. Det blir inte billigare med den ökade konkurrensen, tvärtom. Kapitalism är skit. Låt oss skrota den. Jag orkar inte höra på gnällspikarna längre.