Efter terrordådet i Örebro – även om inte motivet är helt klarlagt –  ser vi en rädsla i Sverige som inte funnits sedan Lasermannens härjningar. I Örebro vädjade en kvinna till Magdalena Andersson:

”Prata positivt om oss invandrare.”

Ett sämre tillfälle att vilja avskaffa lagen om hets mot folkgrupp är svårt att hitta. Det har inte sedan andra världskriget varit mer påkallat med en lag som förbjuder andra att kalla till exempel judar och muslimer för ”kackerlackor”. Eller homosexuella för ”cancersvulster”. 

Inte bara på grund av dådet i Örebro. Hatet har spridits länge. 

Men flera debattörer vill att den ska bort eller förändras kraftigt, de flesta till höger. Efter veckans dom mot koranbrännaren Salwan Najem, fick de vatten på sin kvarn. Den kallas för en blasfemilag, av bland annat yttrandefrihetsexperten Nils Funcke. Ett stort antal högerdebattörer har hängt på, som SvD:s politiska redaktör Tove Lifvendahl, lobbyisten och debattören Johan Ingerö och Fokus redaktör Sakine Madon.

Låt mig börja med att säga att domen mot Najem är mycket märkligt, ja dåligt, skriven. Det finns en långdragen debatt mellan domare om vem man ska skriva sina domar för: för parterna eller för allmänheten? 

I detta fall verkar tingsrätten valt en tredje variant – att skriva för att tillfredsställa sitt eget akademiska intresse kring var gränsen går mellan religionskritik och hets. Jag hittar ingen annan förklaring.

För det fanns ingen anledning att gå in på några esoteriska funderingar. De enda åtalspunkter som borde varit relevanta var inte svåra. Salwan Momika (inte Najem) kallade muslimer för ”kackerlackor”, ”insekter” och det ”smutsigaste folket i hela världen”.

Och kompletterade med att ”islamcancern” sprider sig, att ”barn blir våldtagna i moskéerna” och att ”alla muslimer är terrorister”. Samtidigt som koranen lindades in i bacon och brändes.

Dessa grova uttalanden är typfall av hets mot folkgrupp. Det fanns en rik flora av praxis för domstolen att hänvisa till. Själva koranbränningen blir förstås en relevant omständighet – men domstolen tydligjorde att koranbränningar i sig självt inte är förbjudet. I en konstinstallation eller protest mot en islamistisk regim hade den troligen varit okej. 

Om domstolen låtit bli intellektuella utsvävningar och hållit sig till att visa hur Najem främjat dessa mycket grova uttalanden hade kanske debatten stannat vid den saken. Kan man bli dömd för vad någon annan har sagt?

Svaret är ja. I svensk rätt är det mycket vanligt att bli dömd för att ha agerat i samförstånd med någon annan, i olika sammanhang. Det förvånar ingen jurist, i vart fall inte när jag talar med expertisen. Det klassiska exemplet är att bli dömd för att "ha hållit någons rock" när denne slår en annan person på käften.

Det hade kanske blivit tydligare om domstolen kortfattat förklarat hur de ser på agerande i samförstånd. Men i brist på detta vill jag ge er alla ett gott juridiskt råd:  

Om du känner någon som regelbundet kallar andra folkgrupper för ”parasiter” och ”kackerlackor”– undvik att vid upprepade tillfällen arrangera och hålla gemensamma tal med dem. Särskilt samtidigt som de ger uttryck för dessa känslor när ni bränner heliga böcker ihop under gemensamma brandtal. Risken finns att någon kan få för sig att ni är med på det hela. 

Skämt å sido. 

Det förvånar att yttrandefrihetsexperten Nils Funcke inte ger denna högst relevanta kontext om svensk rätt när han i Expressen skriver att hädelselagar införts i Sverige (domstolen tydliggör att hädelse är fullt tillåtet) och att det är fullständigt befängt att döma någon för en annan persons handling (detta är som sagt vardagsmat i alla möjliga typer av mål).

Samma Funcke slåss för att ordet ”missaktning” helt ska strykas ur hets-paragrafen. Detta är lite juridiskt men för att göra en lång historia kort innebär det att just dessa typer av tillmälen – att kalla andra folkgrupper för cancersvulster, parasiter, insekter, – skulle bli tillåtna. Bara rena hot skulle vara fortsatt förbjudet. 

I en debatt med Funcke frågade jag honom om han kände till något fall där lagen använts fel, som påkallade denna enorma förändring.  Något exempel hade han inte. 

Så Dagens ETC gjorde en granskning för att titta på vad som krävs för att döma någon för hets. Det visade sig att det var väldigt svårt att bli fälld. Det krävs mycket grova yttranden och handlingar.

Det kunde vara något för Funcke och de ledarskribenter som skriver kopior av hans texter att läsa. Men tyvärr, skulle det inte skada om tingsrätten också tog sig en titt. Så den slipper ägna sig åt filosofiska utsvävningar och istället hänvisar till klar praxis. 

För givet den senaste tidens händelseutvecklingen har jag svårt att tänka mig en sämre idé än att avskaffa lagen om hets mot folkgrupp.