– Vi hörs snart!

– Vi måste ses snart.

– Vi tar ett samtal om det, jag ska bara… läkaren säger… ja det är bra. Snart.

Att skriva att jag beundrar Henning Mankells livsgärning är lite för små ord, det är inte det att han troligen är den svenska författare som sålt mest och spridits mest i världen de senaste decennierna, utan det är hur han gjort det och vilken berättelse han gav oss.
Han diskuterade med oss. Rasismen. Ensamheten. Det vidriga globaliserade nyliberala systemskiftet. Och om du ville göra Mankell riktigt förbannad så sa du något fördomsfullt och enögt om utvecklingen i Afrika eller Kina. Om du vägrade se den enorma kraft som finns hos människor, om du tog dig rätten att gnälla och klaga över fattigdom och de multinationella bolagens makt istället för att göra något. Om du lät passiviteten vinna.

Mankell gjorde det möjligt för Sverige att under sin levnad få se två stora förlag växa fram och finansieras, ihop med sin kollega Dan Israel. Först Ordfront. Sedan Leopard. Genom den insatsen har vi i Sverige fått tusentals sidor som försökt bota oss från provinsialism, bakvattenstänkande och rädsla. Hundratals viktiga böcker, alltså röster, från hela världen. Och hans egna. Fatta att det är en socialist som skrivit de viktigaste masspridda berättelserna om det förändrade Sverige.

Henning kom från en vänster som vågade ifrågasätta det heligaste i Sverige på 60-talet. USA:s roll, storföretagens makt i Sverige, socialdemokratins maktfullkomlighet och givetvis borgerlighetens enorma enögda egoism. Men i motsats till många andra så blev han bara tydligare och radikalare i sin kritik med åren. Han blev rik men aldrig som dom. Aldrig bli som ni!

Han var solidarisk socialist hela vägen. Då och då hjälpte han ETC genom decennierna, men alltid medveten om att en tidning inte kan leva på några fås stöd, de måste leva på tusentals människors. För även om en person kan göra skillnad är det inget mot det vi kan göra tillsammans.

Det är klart vi sörjer. Så oerhört jäkla fel att det skulle sluta.

Henning Mankell kommer nu med all rätt hyllas av världens medier. Alla medier i Sverige vill ha en liten del av honom, eftersom vi nog vet att han faktiskt var större än varje svenskt media i sig.

Ja, han skrev i ETC de sista åren och ja jag är oerhört glad att han valde det, men jag kan ändå bara tänka på allt han hade kvar att göra. Det är inte färdigt. Blir det någonsin färdigt?

Sista samtalet handlade om banker.

– Vi måste ses. Jag är gärna med på det där. Jag skriver en text när du är klar.

Med vad?

ETC bank, ett finansbolag för mer solel i Sverige och Afrika. Jo, vi var nästan klara. Tänk vilken nytta vi skulle kunna göra allihop. Nu får vi göra det utan dig Henning. Tillsammans.