En lyxsaga med snöpligt slut, det är rubriken i ett dräpande reportage när Aftonbladet granskar vad som egentligen hände med de stora planerna på att göra Silver Live till det glamourösa alternativet för seniorer som har råd att köpa sig långt bort från kommunernas äldreboenden.

Fritt fall på fem år.S

Så många löften. Solarium. Japanska toaletter. Medlemslounge. Restaurang med chambre separée. Med mera. Som ett bättre hotell. De sista ljuva åren med kristallkronor och extra guldkant, garanterad av projektets grundare Peje Emilsson, friskolemiljardär, och Leif Östling, före detta vd för Scania och sedan boss på Svenskt Näringsliv tills han avslöjades som skattesmitare och skämde ut sig med svaret: ”Vad fan får jag för pengarna?”

Kanske är det helt enkelt svårare att pressa vinst ur äldre jämfört med skolbarn. 

Nu har det här brakat ihop. Kalkylerna höll inte. Kanske är det helt enkelt svårare att pressa vinst ur äldre jämfört med skolbarn. 

De boende fick beskedet att verksamheten skulle upphöra i april, med två veckors varsel. Det betyder att nästan all service försvinner. Kvar sitter man med sina lägenheter, som byggherren och inte Silver Life ansvarar för. Två olika entreprenörer. Vem ska sköta driften av anläggningen? Oklart. Mittemellan hamnar i alla fall seniorerna. Samtidigt som grundarna stadigt minskat sin ägarandel. Ingen av dem vill svara på frågor. 

”Det är de rika ägarna, det är de som har luras oss. Det är nästan så att man blir socialist på gamla dar, jag som varit moderat i hela mitt liv, säger Lars Nilbrink, 82, som nu lämnats vind för våg i Upplands Väsby, i en av företagets tre inrättningar.

”De är gangsters som tror de kan göra vad de vill.”

Jag känner med Lars.

Han är förbannad för att han är rädd.

Och för att han blivit grundligt lurad av dem som nu vägrar förklara varför de lovat saker de inte kan hålla.

Peje Emilsson är en slipprigt snabbsnackande krängare (som brukar sms:a statsministern när han känner för det) vars pitch för Silver Live varit att man ska kunna förvänta sig att företaget garanterar ens trygghet i alla faser av åldrandet, från ”go-go till slow-go till no-go”.

Leif Östling är som sagt en skattesmitare, men har parallellt utvecklat sitt alldeles eget obehagliga tankesystem att privata alternativ ska låta bemedlade leva ut ”Darwins teorier” genom ett ”segregerat boende” som exkluderar alla utom ”gelikar” som har rätt ”genetiska förutsättningar”.

Gunilla Enberg, 80, säger till Aftonbladet: 

”Jag är mest besviken på att de här miljardärerna bara gör vad de vill, och så fort det händer något så sticker de. Hade det varit någon ryggrad på Peje och Östling så hade de varit här och berättat för oss själva. Men de gör ingenting, de är fega ynkryggar. Det är skamligt.”

Ja, skamligt.

Så här ska man inte få göra mot gamla människor.

Gör man det ändå ska man inte förvänta sig något annat än att kallas för, minst, sol-och-vårare.