Ibland har jag tänkt att de har rätt. Det är ju så mycket med manlighet som jag hatar. Men idag, på internationella mansdagen, vill jag ta chansen att stå upp för mannen. Manssamhället förtycker också män. Patriarkatet och machokulturen krymper mäns rätt att få vara den de är eller vill vara.

Låt mig ge tre exempel.

Att kvinnor får ta ett större ansvar för barn och hemarbete innebär att de halkar efter på arbetsmarknaden, får sämre löneutveckling och till slut lägre pension. Men det betyder också att pappor reduceras till ”andreförälder”.

Enligt TCO:s senaste jämställdhetsindex tar kvinnor ut 69 procent av dagarna med föräldrapenning och vab. Mindre än en tredjedel av tiden hemma med det lilla eller ynkligt sjuka barnet blir alltså kvar till män. För fösta gången sedan 2007 går kurvan dessutom i fel riktning. Pappor tar färre dagar i årets mätning än i förra årets.

När föräldraförsäkringen är så illa fördelad får pappor så klart mindre tid med och svagare anknytning till sitt barn, men det slår också vidare. Det är mamman som förskolan eller skolan ringer när något har hänt med barnet. Det är henne barnet vänjer sig vid att lita till när det behöver hjälp. Och det blir svårare för män att hävda sin rätt att vara föräldraledig, gå ner i arbetstid eller springa iväg för hämtning när normen på arbetsmarknaden också gör honom till andreförälder.

Varje kvinna vet att det är ytterst få män som våldtar, misshandlar eller förgriper sig på en i det offentliga rummet. Men vi vet också att 98 procent av allt sexuellt våld utförs av män. Att vara ensam med en okänd man är en riskfaktor. Jag kan inte veta om han som går i mörkret på trottoaren efter mig på väg hem från bussen bara går där för att han är på väg åt samma håll.

Jag vill inte se varje man som en potentiell förgripare. Jag vill inget hellre än att slippa vara misstänksam mot en annan människa. Men hela mitt liv i den här världen har lärt mig att det största hotet mot en kvinnas liv och säkerhet är en man.  

Patriarkatet gör varje man till en möjlig förövare, någon som bara i egenskap av att vara man innehar ett våldskapital varje kvinna måste förhålla sig till. Som tvingar oss att vara reserverade, misstänksamma och ibland rädda för helt vanliga sjysta snubbar - bara för att de är just män.

Patriarkatet dödar. Under förra året dödades 24 kvinnor i Sverige. De flesta av någon de älskat eller älskade. Mord är den yttersta formen av kvinnohat och mäns våld mot kvinnor, men också bara toppen på det isberg av förtryck, slag och terror som tusentals kvinnor lever i varje dag.

Men männen då? Jo, patriarkatet dödar män också. I Sverige begår dubbelt så många män som kvinnor självmord. Lika lite som könsskillnader vad gäller lön, föräldraledighet, våld eller pensioner är en slump så är självmord det.

Machokulturen lär män att trycka undan sina känslor, att inte söka hjälp när de mår dåligt och att ignorera signaler om psykisk ohälsa. Istället ska de ”ta det som en man”, vilket inte sällan betyder självmedicinering med alkohol. Eller att det gå så långt att de inte ser någon annan utväg än att ta sitt eget liv.

Både kvinnor och män måste befrias från manssamhället och få vara hela människor utan att styras eller bedömas utifrån förtryckande könsroller. Vi är så mycket mer än bara det vi har mellan benen.

Så, killar, kroka arm med oss och stå upp för din rätt att vara människa. För jag och mina systrar börjar tröttna på att harva runt i den här sega kampen utan er. Och vem vet, till slut kanske vi lägger ner och faktiskt blir manshatare.