EU-parlamentarikerna har knappt börjat på sina nya jobb. Men redan nu infaller den bästa tiden att ställa krav i Bryssel. 

Den tyska kristdemokraten Ursula von der Leyen vill bli återvald som EU-kommissionens ordförande. Nu behöver hon säkra stöd – och kan därför behöva lova lite vad som helst. 

Veteranerna Jonas Sjöstedt och Isabella Lövin har varit med förr. Sjöstedt lyckades få von der Leyen att lova hårdare tag mot strejkbryteri. Isabella Lövin en "Blå deal" för haven. 

Inte illa. 

Bakom sig har von der Leyen en koalition av socialdemokrater, konservativa och liberaler. Men det behövs en grupp till. 

Det har spekulerats om hon ska säkra sitt stöd med ytterhögern – men nu verkar hon istället sträcka ut en hand till den gröna gruppen.

Det verkar locka de gröna en del. De ger nog sitt stöd om klimatpolitiken kan fortsätta och ytterhögern hållas borta från inflytande.

Vänsterpartiet kommer rösta nej. Det är begripligt. Von der Leyen är en högerpolitiker med bistert facit när det gäller arbetsrätt och dras med korruptionsanklagelser. Det är bra att det finns kraftfull opposition från vänster.

Men att S och MP tackar ja till sina inbjudningar i denna oheliga allians är nog det bästa alternativet. Det finns inte en rödgrön majoritet i parlamentet. Får von der Leyen inte stöd från den rödgröna sidan kommer hon vända sig till de högerextrema. Eller inte bli vald alls. 

Det senare alternativet är troligen sämre ur ett progressivt perspektiv. Von der Leyen har ett incitament att försvara klimatpolitiken, eftersom det var hennes flaggskepp under förra mandatperioden.

En ohelig allians är bättre än krossad klimatpolitik. Men jag hurrar knappast över von der Leyen.