De flesta tycker nog att det istället borde vara styrkan i argumenten. Men i praktiken är pengarna avgörande.

I USA segrar oftast den presidentkandidat som har mest pengar att spendera. Samma mönster syns i Europa. De partier som la mest pengar på senaste riksdagsvalet gick det också bäst för – med undantag för det rika Centerpartiet.

De partier som la minst – KD, L och MP – fick också sämst resultat. 

Det gäller även tankesmedjor och tidningar. De med starkast finansiärer, får mest utrymme för sina perspektiv. I Sverige domineras media därför av näringslivets åsikter och i viss mån fackförbund som motvikt.

Det är därför inte så konstigt att S försvarat sitt lotteri, trots alla invändningar. Och inte heller konstigt att tidöpartierna nu gör allt för att få bort det. Det kan helt enkelt avgöra vem som vinner riksdagsvalet.

Lösningen är enkel. Det är att öka finansieringen av partier, medier och civilsamhälle. Demokrati borde få kosta.

Det är rimligt av flera skäl.

Partiernas organisationer är ganska små, med tanke på deras stora ansvar och allmänhetens förväntningar. Det skulle också – rätt utformat – kunna skapa en jämnare spelplan och öka allsidigheten.

I Tyskland har man till exempel ett demokratistöd för tankesmedjor. Vore det inte trevligt att väga upp dominansen från näringslivets tankesmedjor, som Timbro?

Det skulle också lösa alla inblandades problem med partilotterna. S minskar sitt beroende av lotteriet – samtidigt som högern slipper ge sig på det största oppositionspartiets finansiering på ett sätt som påminner om mindre smickrande statsskick.