Det är ett blodbad som utspelas framför våra ögon. Skolor, sjukhus, bostadsområden och flyktingläger attackeras. Tusentals liv har spillts i de senaste dagarnas bombräder. Men inte bara bomberna dödar. Isoleringen och kriget innebär att maten tar slut. Det finns inte rent vatten. Läkare opererar utan narkos, för införsel av medicin är stoppad. FN-tjänstemän talar om att det som sker på Gazaremsan nu är att likna med etnisk rensning.
”Men Hamas då?” säger någon. Jo, Hamas är en reaktionär totalitär terrororganisation. De massiva, brutala och blodiga attentat de inledde för två veckor sedan är helt oförsvarbara och obeskrivligt vidriga. Raketattacker in över Israel, militär som forcerade gränsen och attackerade israeliska byar och medvetet massmord på civila. Över 1 000 döda. Det går nästan inte att ta in våldet eller förstå den skräck det sätter i den israeliska befolkningen.
Hamas attacker måste fördömas, utan förbehåll.
Men svaret kan inte vara oproportionerlig vedergällning mot civila på Gazaremsan. Det är fel väg. Våld föder våld, som föder än mer våld. Och det måste stoppas. Dessutom är det orimligt att ett helt folk tvingas betala med sina liv för vad en terrororganisation gör.
Nu spelas det bland högerdebattörer upp en bild av att Hamas bär ansvaret för Israels fruktansvärda attacker på civila i Gaza. Det spekuleras i att de använder sjukhus, skolor och flyktingläger som gömställen och därmed civila som sköldar. Så är det antagligen. Det har de gjort tidigare. Hamas är en terrororganisation. De har ytterst lite respekt för människors liv. Vi kan inte förlita oss på att de kommer skydda Gazas civilbefolkning. De har andra syften med sin blodiga verksamhet.
Omvärlden måste gripa in – i ord och handling.
Den svenska regeringen måste omedelbart fördöma Israels olagliga terrorbombningar över Gaza. Dessutom öka det humanitära stödet som kanaliseras via FN-organ på plats och andra organisationer som är verksamma i området. Rädda barnen, Läkare utan gränser, Svenska kyrkan och andra som är på plats i Gaza vittnar om minskade möjligheter att genomföra de mest akuta humanitära insatser.
Den svenska regeringen måste också ompröva sitt osedvanligt korkade beslut att stoppa allt utvecklingsbistånd till Palestina. Utvecklingsbistånd går till att bygga långsiktig säkerhet, demokrati, ekonomisk tillväxt och ett stabilt rättssystem, alltså det mest effektiva sättet att motarbeta det grepp Hamas har över Gaza.
Förslaget om att exportera vapen till den vapenstinna krigförande ockupationsmakten Israel som Johan Pehrsson (L) väckt är så dumt att jag inte ens kan kommentera det.
Den svenska regeringen måste dessutom verka i EU för ett gemensamt fördömande, för att EU-länderna bidrar till att en vapenvila kommer till stånd och för att humanitärt stöd når in till Gaza.
Även om det känns avlägset så har jag fortfarande en dröm om ett fritt Palestina. En framtid med två fria stater inom säkra och erkända gränser, två grannländer som delar en mångtusenårig kulturell historia. För att det ska bli möjligt krävs att det akuta kriget stoppas och att omvärlden tar ett än större ansvar. Men det krävs också mer.
Jag vill påminna om tre förutsättningar för fred och frihet i regionen:
Ockupationen av Palestina måste hävas.
Bosättningar på ockuperad mark måste upphöra.
Muren måste rivas.
De palestinska och israeliska folken är värda så mycket bättre än krig, terror och dödande. Också i mörka tider, eller kanske främst då, måste vi påminna oss om logiken i parollen alla folks frihet – Hela världens fred.
