Och samtidigt detta: I en rapport från Tankesmedjan Tiden visar Tobias Sundin hur bankerna ”kan skära guld med täljkniv”.
Du har redan sett siffrorna. 2022: Sammanlagt gjorde Sveriges fyra storbanker – Swedbank, Handelsbanken, SEB och Nordea – en kombinerad vinst på över 141 miljarder kronor. 2023 blev ännu bättre. Bara under årets tre första kvartal har storbankerna redovisat ett kombinerat rörelseresultat på 145 miljarder kronor.
Det är hisnande mycket pengar.
Bankernas ökade vinster beror faktiskt inte på att bankerna har fått bättre marginaler på bolån (dessa har snarare sjunkit jämfört med perioden 2014–2020, men ger ändå en hel del klirr i kassan). Framför allt beror vinsterna på att bankerna har hållit sparräntorna på låga nivåer samtidigt som de höjt räntorna på utlåning. De ökar alltså sitt så kallade räntenetto. För det första halvåret 2023 steg Swedbanks räntenetto med 71 procent, Nordeas med 37 procent, Handelsbankens med 41 procent och SEB:s med 53 procent, jämfört med 2022.
För mig som privatperson betyder det: Mitt bolån stiger med tusenlappar i månaden. Men inte den ränta jag får på pengarna jag har på banken. För någon vecka sedan såg jag årets räntebesked för mitt lönekonto i bankappen: Sju kronor och fem öre.
I en kapitalistisk ekonomi brukar man kalla övervinster för ett marknadsmisslyckande. I fråga om bankerna finns ju ingen fungerande marknad, eftersom de fyra storbankerna har en så dominerande ställning. Låg kundrörlighet och bristande konkurrens skapar möjligheten till bankernas hisnande vinster.
Tobias Sundin menar i sin rapport att eftersom övervinster är ett resultat av ett marknadsmisslyckande, utgör den ett ovanligt bra beskattningsunderlag. Det är helt enkelt möjligt att beskatta storbankerna högt utan att varken förstöra investeringsviljan eller höja priserna för kunderna, eftersom bolaget fortfarande kommer gå med en konkurrensmässig vinst jämfört med andra bolag inom samma eller andra sektorer.
Tobias Sundin presenterar flera förslag på åtgärder. Bland dem:
• Beskatta övervinsterna från bankernas ut- och inlåning (det så kallade räntenettot).
• Storbanksskatt. En sådan skatt för de största bankerna är redan verklighet på Island.
• Slopa SBAB:s vinstmål så länge levnadsomkostnadskrisen pågår, för att pressa ner räntekostnaderna för svenska bolånekunder.
Alla de förslagen skulle ge en förändring i rätt riktning. Det främsta argumentet för en extra skatt på bankernas övervinster är egentligen inte pengarna i sig, utan att det är rättvist (eller snarare lite mindre orättvist). När nästa ekonomiska kris oundvikligen slår till är det bankerna som kommer stå där och be om pengar. Deras vinster är privata – men eventuella förluster gemensamma.
Men varför endast begränsa den statliga banken SBAB:s vinstmål tillfälligt? Sundin sätter siffror på vad det skulle betyda att statens bank slopar sitt vinstmål.
Under första halvåret av 2023 rapporterade SBAB ett rörelseresultat på 1 715 miljoner kronor. Utslaget på bankens omkring 292 000 bolånekunder skulle det kunna innebära cirka 12 000 kronor i lättade kostnader, årligen. Att detta skulle få en prispressande effekt på marknaden generellt finner han sannolikt, eftersom enbart hotet om en flytt av lånet av kunden till en annan bank (till SBAB), kan utgöra grunden för nya förhandlingar om räntorna, vilket sänker bolåneräntan.
Frågan är dessutom om vi ens behöver privata banker? Det är fullkomligt makabert att de privata storbankerna skär guld med täljkniv samtidigt som hushållen går på knäna – och förser bankerna med miljarder.
