Möjligen beror det på att villaägande i storstadsregionerna blivit nästintill ouppnåeligt, och på att Volvo Cars såldes till Ford, som i sin tur sålde vidare till Geely. ”Medelsvensson” har gått vidare mot nya utmaningar.

Men tillverkningen finns kvar i landet och branschen försöker ställa om till nya klimatmål. I samband med EU:s nya regelverk för utsläpp efterfrågar Volvo-koncernen…. politik! Efterfrågan på eldrivna fordon är för svag och man önskar därför investeringsstöd och infrastruktur som kan stimulera marknaden och underlätta för branschen att agera gemensamt. Den osynliga handen nämns överhuvudtaget inte.

I Göteborgsregionen sysselsätter Volvo nära 30 000 personer. Förutom att utgöra en nationalklenod som signalerar trygghet och komfort är Volvo avgörande för stadens välmående. Gamla närpoliser ser ett direkt samband mellan stabilitet i ekonomiskt utsatta stadsdelar, och Volvos förmåga att anställa unga människor. Som Göteborgare måste man älska Volvo, eller åtminstone erkänna dess betydelse. ”Utan den typ av produkter och tjänster som Volvo-koncernen tillhandahåller skulle inte samhället fungera” står även att läsa på Volvokoncernens hemsida. ”På samma sätt som ett blodomlopp så är våra (produkter och tjänster) betydelsefulla delar i många av de viktiga samhällsfunktioner som de flesta av oss är beroende av varje dag.” Copyn ljuger inte. Vi är beroende av Volvo, inte minst i Göteborgsregonen där vi behöver dem för att kunna försörja oss.

Beroendet känns inte rakt igenom bekvämt. För andra året i rad går utsläppskurvan för nya personbilar i Europa åt fel håll. Snittutsläppen ökar och Volvo intar tredje plats i värstingligan. Bland de 25 bäst säljande varumärkena i Europa är endast Mazda och Mercedes värre, enligt analysföretaget Jato. Branschen behöver drastiskt minska sina utsläpp vilket är svårt när efterfrågan på elbilar är svag. Marknaden says no.

Vi har surrat oss vid och byggt hela samhällen kring fossilbränslen – infrastruktur, sysselsättning, BNP, marknad och efterfrågan. Vi behöver de här företagen för att överleva, och vi sitter fast i det här systemet tillsammans.

Som Göteborgare blir jag orolig. Om vi inte kommer tillrätta med utsläppen, hur ska då Volvo kunna överleva som företag överhuvudtaget, och hur ska Volvoanställda kunna försörja sig?

På högerflanken, kanske särskilt bland moderata företrädare, finns en tendens att ge upp klimatfrågan helt – man kan alltid skylla på att Kina är värre och kräva att någon annan ska lösa problemen eftersom det går ändå inte att göra något. Ingenting är möjligt, förutom att protestäta rött kött och köpa en ny Suv för att Greta Thunberg stör ens sinnesfrid. Klimatförnekelsen utgör en infantil nihilism, en irrationell och känslodriven hållning som det är hög tid att växa ur. Ta er samman, för de verkliga problemen återstår, till exempel vad fan människor ska göra.

Under de senaste decennierna har vi överlåtit det mesta åt marknaden – klimatet, stora delar av staten och centrala samhällsfunktioner såsom posten, sjukvård, skolor, socialtjänsten och järnvägen. Vi har överlåtit åt marknaden att både expandera och slå fast gränserna för vad som är möjligt. Det har inneburit skenande klyftor, finanskrascher och en skenande global uppvärmning.

Det finns inget vänligt sätt att säga det här på, det har bara inte gått särskilt bra. När kvartalsekonomin och dess avkastningskrav sätter gränsen för vad som är möjligt är det hög tid för politiken att träda in.