Rebecka Bohlin: Jag berättade om det absurda – då sken SD-mannen upp

Låt mig berätta en anekdot. När jag intervjuade SD:s migrationspolitiska talesperson Ludvig Aspling i somras blev en av mina frågor extra lång. Jag berättade om en vän, född i Asien, högutbildad med ett chefsjobb, som bor i Storbritannien där medborgarskapstestet är så omfattande att hon pluggade kvällar och helger i ett år för att till slut klara det. Dessutom är testet dyrt att anmäla sig till, det svider i plånboken att behöva göra om.

Jag hade, i min enfald, förväntat mig att Aspling skulle ha nickat och att vi åtminstone på en punkt hade kunnat vi mötas: Ja, den typen av tester kan faktiskt bli absurda…

Men nej. Aspling sken upp, vände sig till sin pressekreterare som satt med i rummet och uppmanade entusiastiskt: Storbritannien måste vi genast kolla upp, det låter ju riktigt bra!

Kanske illustrerar denna anektot, ännu mer än Tidöavtalet på pränt, vad vi nu står inför: Hudfärg och ursprung ska vara en sorterande faktor.

Att Laxå kommun, tillsammans med Åre och många andra kommuner, visat att asylinvandring inte bara är en mänsklig rättighet – det är dessutom en ekonomisk tillgång – sopas under mattan. I stället minskat antal kvotflyktingar, slaktat bistånd och visitationszoner… Som min son sa till mig, när vi talade om att det faktist kan bli aktuellt med visitationszon där vi bor eftersom vi haft väldigt många skjutningar här: ”Det blir knappast du som är vit som stoppas mamma, det blir jag, lillebror och pappa.” Han uttalade en rädsla för rasprofilering.

Låt oss inte slösa tid på bitterhet över att Kristersson regerar fullt ut på SD:s politik och att L vikt ner sig kapitalt. Låt oss i stället stötta alla de organisationer som i handling hjälper flyktingar, med eller utan papper.

Själv vill jag passa på att uttala det självklara: Tack alla invandrare som bygger landet! Tack Sanela som kör buss, tack Abdimajid som driver en butik, tack Sadaf som är läkare och tack Wares som jobbar i förskolan! Tillsammans bygger vi vårt samhälle!