Men att ifrågasätta rimligheten är att bedriva ”kamp mot singelmorsan som passar på att bulkhandla kläder till sina två växande ungar”, twittrar Johan Ingerö, nytillträdd policyansvarig i Kristdemokraternas partiledarstab.
Att det finns vänstertänkande människor som håller med honom är… sinnesutvidgande. Företagen importerar en rea kopplad till en helgdag som svenskar inte firar, och plötsligt är det inte säljoptimering utan bussig fördelningspolitik.
Uppenbarligen kan alla sugas in av livsnjutarhögern och dess härliga, bedrägliga budskap om att unna sig.
Rörelsens magnum opus författades helt nyligen av Jennifer Wegerup, som efter att ha prövat lyckan som kommunikatör åt Moderaterna är tillbaka som SVT-korrespondent och kolumnist i Expressen, där hon under rubriken ”Jag kollar lite på porr och äter kött – en skyldighet för livet” formulerar sitt manifest mot moralisterna, det vill säga de som har svårt att bejaka egen behovstillfredsställelse när planetens livsuppehållande system sätts ur spel:
”Det finns dagar då jag undrar om jag blivit förflyttad till den viktorianska eran eller forna tiders predikningar då självgoda präster såg ner på sin församling och varnade de icke rättroende för helvetets fasor.”
En mening som sammanfattar livsnjutarhögerns obrydda reaktion på den senaste rapporten från IPCC.
Wegerup väljer att fånga dagen.
Hon väljer bort det dåliga samvetet, uppmuntrar dig att följa exemplet för ”de flesta av oss knogar på rätt bra, med jobb, matkassar, räkningar, tvätt, ungar och plikter”.
Du är värd.
Skäm bort dig!
Vad är problemet, en dag slocknar solen. Försöka minimera den skada vi orsakar? Inte en chans. ”Då kan solen lika gärna få explodera här och nu.” Wegerup lider inte av klimatångest. Hon somnar gott, ”tillfredsställd till kropp och själ”.
Denna välvilja gentemot stackars knogande svenskar och charterturistens förtjänade rätt till en bonnabränna.
Så falsk, så falsk.
Livsnjutarhögern bryr sig bara om sina privilegier. Annars skulle den sluta motarbeta att singelmorsan faktiskt garanteras ekonomi så att hon kan köpa kläder till sina barn oavsett om prislappen är röd.
Äkta är däremot den förbittring som livsnjutarhögern känner om någon konfronterar. Den blir kapabel till vad som helst. Inklusive att hata på ett barn.
SVT intervjuar Greta Thunberg som säger att Sverige har extremt höga utsläpp per capita. Det är korrekt. Hon kan sitt ämne tillräckligt för att räkna in vår konsumtion. Men det vill inte Jonathan Bessou (M) höra talas om.
”Sanningen är att vi har extremt låga. Om Gretas föräldrar hade skickat henne till skolan i stället för gatan så kanske hon hade lärt sig det”, twittrar han med löfte om att han skulle vara lika raljant om hon vore ”lobbyist” – det här med altruistisk aktivism konfunderar livsnjutarhögern – för ”nazism”.
Livsnjutarhögern finns överallt.
I alla debatter som skulle kunna begränsa oinskränkta friheter.
En minimal flygskatt ska införas.
”Den lokala Ica-handlaren kommer att tvingas lägga ner”, säger Ebba Busch Thor (KD) i ett utbrott av lika plötslig som grundlös solidaritet.
”Det finns så många dumpuckon som bojkottar flyget att förutsättningarna för bolagen att investera i ny grön teknik försämras. Jag flyger därför några extra gånger. Det är min klimatkompensation”, twittrar hennes partikamrat Sara Skyttedal som Kristdemokraterna nu hoppas ska få representera livsnjutarhögern i Bryssel.
”När några av oss slutar flyga påminner vi om romerska kardinaler i celibat – vi skaffar oss rena händer individuellt, men vi gör inget för att främja säker sex för de miljarder som gör ett annat val”, hävdar Johan Norberg, som inte tror på flygskatt utan på typ kompositmaterial och biobränsle.
Årets julklapp blir det återvunna plagget.
Lars Beckman, moderat riksdagsledamot och notorisk i sociala medier, drar till med högerpopulismens hjärnspöke om att public service styrs från rödgröna Rosenbad:
”Årets julklapp ska tydligen köpas begagnade. De får de entusiastiska programledarna i statsradion, som låter som språkrör för Miljöpartiet, göra själva. Jag köper nya julklappar som vanligt.”
Initiativ tas för att problematisera Black friday.
”Vi kan inte ha en debatt som låtsas som att klass inte finns och som om klassresor är något fult. För klassresor handlar om pengar och konsumtion, hur fult än dagens medieelit tycker att det låter”, rasar Rebecca Weidmo Uvell, extremborgerlig bloggare som aldrig agerat för Sveriges mindre bemedlade men däremot för – och betalad av – Svenskt Näringsliv.
Den som förvägras shopping är icke fri.
Alla ska konsumera.
Fattiga, rika, Kermit.
Det finns hur många exempel som helst.
Hur är den funtad som kliver upp på barrikaderna för Black fridays räkning? Samtidigt som världen har varit varmare än genomsnittet under de senaste 406 månaderna.
Livsnjutarhögern är inte nödvändigtvis partihögern. Kändisarna som köper hus vid Medelhavet för att resa till på helgerna. Influencern som vill ha privatjet: ”Ibland skulle det vara mycket smidigare för mig och mitt team att kunna välja restider själva.” Det här är ett tillstånd, ett existentiellt vägval.
Egoistiskt.
Likgiltigt för framtiden.
Livsnjutarhögerns ständiga, skoningslösa unnande dödar oss.
Jag är så trött på den.
