Integrationsministern Erik Ullenhag inleder rapporten med att hylla attitydsundersökningar som visar att svenskars inställning till flyktingmottagande blivit alltmer positiv genom åren. Och i jämförelse med andra länder i Europa är vi mer positiva till invandring. Trots det kommer alltså denna lilla broschyr som punktar upp de insatser som regeringen både gör och ska göra för att främlingsfientligheten i Sverige ska väck.

Jag önskar att det inte var jag som läste denna rapport. För att om jag inte var jag, så hade jag kanske tyckt att det var bra. Att alla insatserna som skrivs ner faktiskt skulle kunna bidra till en förändring. Att regeringen faktiskt satsar, på riktigt, för att ingen annan ska behöva uppleva det jag har upplevt. För det är mjuka och fina ord. Mjuka och fina åtgärder. Men problemet är att jag inte kan fly ifrån mig själv. Jag kan inte fly ifrån mina erfarenheter. Och det gör automatiskt att jag inte kan känna mig trygg med den här rapporten.

Jag märker medan jag läser att jag hakar upp mig på begrepp som får mig att rysa till. Tolerans. Främlingsfientlighet. Kunskapshöjande. Tolerans är ett begrepp som är alldeles för lågt för mig. Tolerans är ett ord som används av vita för vita för att förklara den minsta möjliga ansträngningen man behöver göra för att stå ut med icke-vita. Man behöver bara tolerera oss. Inte mer. Bara stå ut med oss. Som man står ut med mygg en varm sommardag.  Livet hade väl kanske varit perfekt utan oss. Men nu är vi där och är jobbiga ändå. Bara stå ut.

Främlingsfientlighet är en lögn. Jag är ingen främling. Varken för det här landet eller den här kulturen. Att säga att människor är fientligt inställda till oss på grund av att vi är främlingar är att indirekt stänga oss ute. Indirekt ställa oss i främlingsfacket. Indirekt säga att vi inte är en självklar del av Sverige.

Kunskapshöjande indikerar på att det finns en kunskapsbrist hos rasister. Folk är helt enkelt för blåsta för att förstå att alla människor ska behandlas lika. Bara vi upplyser rasisterna med broschyrer, kampanjer och temadagar så ska vi nog se en minskad rasism. Bara vi hjälper rasisterna med lite fakta så styr vi dem rätt.

Rikspolisstyrelsen har fått i uppdrag av regeringen att stärka kunskapen inom polisen om hatbrott. Vilket redan har gjorts och görs idag. Och ändå ser statistiken ut som den gör. Vidare vill man verka för ökat förtroende för polisen hos personer inom grupper som är särskilt utsatta för hatbrott.

Ja, vad sägs om att kanske börja ta våra anmälningar på allvar så kanske förtroendet kommer automatiskt?

Rapporten fortsätter. Insatser mot högerextremism, afrofobi, antiziganism. Dock inte en rad om hur man motarbetar strukturell rasism.

Allt låter så fint och så enkelt i broschyren. Antirasismen är så strukturerad, så uttänkt, så uppenbarligen enkel att göra. Sen stänger jag ner min dator. Får ännu ett brev från polisen är förundersökning om hatbrott är nedlagd. Ser vänsterpartisten och aktivisten Dror Feiler bli gripen för att han spelade saxofon mot nazister. Läser om riksdagsledamoten Arhe Hamednaca som kallades för ”jävla neger” när han frågade om vägen i Visby. Ungefär samtidigt som nazistiska Svenskarnas parti fått tillåtelse att stå på stora scenen i Alme­dalen och hålla tal.

Vi behöver nog lite mer än fina ord i en broschyr, Ullenhag. Arbetet mot det du kallar främlingsfientlighet och det jag kallar rasism kommer inte försvinna för att vi har ännu ett rundabordssamtal.