BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det har varit både otroligt tungt och samtidigt helt fantastiskt att se så många berättelser välla fram. Att se så mycket överföring av skam – från offrens till förövarnas axlar.
Jag snubblar över en debattext av en entreprenör och inspirationsföreläsare från Ronneby. Han heter Micke Gunnarsson och han har fattat en av de mer subtila nyanserna av #metoo-upproret.
Det han berättar om i debattexten, som först publicerats på hans blogg och sedan i Expressen, under rubriken ”Inte alls konstigt om kvinnor tappar lusten”, är hur kvinnors lust och sexualitet kvävs av patriarkatet. Fast han använder andra ord.
Han skriver: ”Den dagen vi män frigör våra partners från den underliggande press många av oss har kring sex, då kommer det att hända grejer. Det har garanterat inte handlat om att kvinnor generellt har mindre lust än vi män. Vi har kvävt deras lust till förmån för våra egna begär och vår makt. Ett övertag vi har blivit inpräntade med sedan vi var barn. Det är nu den sanna passionen, attraktionen och vänskapen kan växa fram.”
Det är något jag flera gånger skrivit om själv, hur kvinnors sexualitet kan formas av att växa upp i en könsmaktsordning som är fokuserad på mäns njutning och behov, hur orättvist det är.
Det han beskriver är hoppet om en samtyckeskultur, som skulle kunna bli verklighet i spåren av #metoo. Motsatsen till ”Why-not”-sexet, om ni minns förra höstens diskussioner, där kvinnor uppmanades att utan lust ställa upp för att ta hand om sin partners behov, eftersom ett ligg ändå är över ganska snabbt.
Diskussionen i kommentarsfälten på Micke Gunnarssons publika Facebook-sida är inkännande och nyanserande. Någon kritiserar att han använt formuleringen ”djuriska lustar” om mäns sexualitet och Micke Gunnarssonhåller med, det var knepigt skrivet.
Någon frågar vad han menar med att kvinnor måste orka lyssna. Någon berättar om hur lusten dödats av att ”ställa upp” och hur minnen av övergrepp triggats. Någon annan om hur känslan av att befinna sig ensam i ett familjeprojekt gör det svårt att uppbåda lust.
Texten och diskussionerna ger mig oerhört mycket hopp. Fram tills jag faktiskt tittar på namnen bland kommentarerna och gilla-markeringarna. Männen är inte där.
Bland de 174 delningarna texten fått från Expressen Debatts Facebook-sida hittar jag färre än en handfull män, resten är kvinnor. Samma sak bland gilla-markeringarna. På skribentens egen sida har texten över 500 gilla-markeringar.
Någon enstaka man sticker ut i ett hav av Ulrikor och Theresor. De män som läst texten och engagerat sig i den, verkar ha gjort det genom att skicka arga mail till honom. Mönstret går igen bland fler #metoo-texter.
Det är i stor utsträckning kvinnor som läser, gillar och kommenterar. Och när #metoo debatterades i riksdagen för några veckor sedan, var endast tre män där. Tre!
Vi är mitt uppe i en av de viktigaste politiska diskussionerna just nu, och de som behöver höra det som mest verkar ha slutat lyssna. Vi kommer att behöva fixa detta i stort sett själva, om det ska se ut så här.
Och vi kommer att komma långt med det systerskap som växer fram i de separatistiska rum där vi diskuterar allt detta. Där vi delar erfarenheter, kärleksbombar varandra och stärker varandra att säga ifrån. Men ni män, backar ni varandra när någon av er bryter mot normen och ifrågasätter normerna kring kön och sex?
Jag är rädd att många män redan har slutat lyssna. Om inte, visa att ni finns. Starta en grupp i stil med #jagärhär, med syfte att ta just denna diskussion. Ut i kommentarsfälten och kriga. Så kvinnor slipper. Med varje framgång kommer en backlash. Stå med oss när den kommer. Och fortsätt lyssna, för vi är fortfarande inte klara.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
