Birgitta Ohlsson förkarar artikulerande i SVT att ”Det är centralt att ha en bred syn på den våldsbejakande extremismen, utan skygglappar. Vi har inte råd att luta oss tillbaka.”
Nej, Birgitta. Det har vi verkligen inte. Men vet du vad vi heller inte har råd med? Att ni släpper rapporter baserade på överdrifter och ibland rena lögner.
Jag tycker att den här rapporten är problematisk på många plan. Men i brist på utrymme har jag valt att fokusera just på det som beskrivs i rapporten som den våldsbejakande islamistiska extremismen.
Varför? Jo, för att jag är tydligen en del av den. Eller, kanske är jag en kombination av en våldsbejakande islamistisk extremist och en vänsterextremist. Eller som ett Twittertroll uttryckte det: ”Islamisten, vänsterextremisten, Hamas/Hizbollah älskaren Nabila.” Jag är helt enkelt ett Kinderägg av extremism.
I rapporten, som går att ladda ner på regeringens hemsida, kan man läsa: ”År 2010 beskrev Säkerhetspolisen att miljön i Sverige bedömdes vara ungefär lika stor från år till år och att inget tydde på att antalet personer som radikaliserades till en våldsbejakande islamistisk kontext ökade. Det beskrevs år 2010 att det fanns knappt 200 personer folkbokförda i Sverige som under 2009 eller senare deltagit i eller stöttat våldsbejakande islamistisk extremism.” Vilka är då dessa 200 personer som deltagit i eller stöttat denna våldsbejakande islamistisk extremism?
I rapporten kan jag läsa två fall som är återkommande. Taimour Abdulwahab som sprängde sig själv på Drottninggatan i Stockholm 2010 och dödshoten mot den så kallade konstnären Lars Vilks. Jag minns att Taimour ville man gärna skapa ett nätverk kring. Visa på att han inte var ensam. Att han var en del i ett större islamistgäng som ville utföra islamistiska terroristdåd i hela Europa. Dock hittades aldrig något hemligt nätverk. Däremot hittade man Nasserdine Menni ifrån Skottland som skickat över pengar till Taimour som han sedan använde för att bekosta sin sprängladdning. Nasserdine blev dömd för att ha fört över pengar men friad från åtalspunkten om att han visste vad pengarna skulle gå till. Några dagar efter dådet hade han ringt till Taimours telefon och frågat –”Varför tog du ditt liv?”
Ja. Det var Taimours ”nätverk” det. Ändå använder man detta som ett exempel för att visa hur organiserade och nätverksbyggande de våldsbejakande islamisterna är.
De tre männen som ville döda Vilks då? Jag träffade systrarna till en av männen när han satt häktad. De hade varit flera kilometer ifrån där Vilks befunnit sig men ändå hade man på något sätt räknat ut att de var ute efter honom. Han hade missat sin dotters födelse medan han satt och väntade på en rättegång. Alla tre friades i tingsrätten. Och i hovrätten. Läs detta igen: alla tre friades. Ändå används detta som exempel.
Även Nizar Khalayli och hans familjemedlemmar, som togs in till polisen under minst sagt våldsamma och förnedrande omständigheter för att ha förberett ett terrordåd i Nordstan i Göteborg, släpptes. I rapporten skrivs det även att man ser att det är problematiskt med att islamister ”finansierar” terrorverksamhet. Kanske som i fallet med Al-Aqsas spannmålsstiftelse i Malmö som är en organisation som samlar in pengar till föräldralösa och fattiga barn i Palestina och palestinska flyktingläger i Mellanöstern. Deras ordförande Khalid al-Yousef greps för förberedelse till terroristbrott eftersom man påstått att organisationen skickat pengar till Hamas. Khalid friades både i tingsrätt och hovrätt.
Eller kanske som i 2008 då tre män med somalisk bakgrund greps misstänkta för finansiering av al-Shabaab. Ingen av dem fälldes i domstol.
Eller det somaliska banknätverket al-Barakaat som fick vänta i åtta år från att strykas från FNs terrorlista för att man trodde att de finansierade al-Qaida.
Eller de två männen i Göteborg som anklagades för att vilja spränga sig själva i Somalia som greps för förberedelse till terroristbrott. Även dessa friades.
Efter att jag läst rapporten så kollar jag igenom källhänvisningen och ser att under islamist-delarna återkommer ett och samma namn. Magnus Sandelin. En journalist som tidigare anklagat mig för att vara extremist. Mig. Och som även velat använda sig av min brors historia där även han blev oskyldigt anklagad för finansiering av terrorism. Ni kan då förstå att jag inte ser honom som den mest tillförlitliga källan.
Med denna rapport kan jag konstatera en sak. I denna jakt av dessa ”200 islamistiska extremister” är det hundratals andra oskyldiga muslimer som har fått och kommer få betala priset. För jag har sett fler exempel på oskyldiga än skyldiga.