Men i takt med att samtalsklimatet och den politiska sfären blivit alltmer islamofobisk och främlingsfientlig har det blivit allt knepigare att prata om antisemitism eftersom frågan ständigt tycks kapas av helt andra intressen.

Jag ser hur mina texter används som slagträ för en främlingsfientlig agenda och i synnerhet för att stoppa flyktingar. För att ta ett exempel. För några år sedan såg jag en förvirrad debatt i Sverige där antisemitism i Mellanöstern kopplades till etnicitet och religion. Det nästan antyddes att antisemitism var biologiskt nedärvd. Eller att den enbart drevs på av islamister och islamistiska motiv. 

Visserligen är islamister drivande i hatet men det är långt ifrån hela analysen. Så jag skrev texter som handlar om att människor från Mellanöstern inte föds som antisemiter utan att det är något de lär sig av staterna. Antisemitism fyller en politisk funktion. Länderna använder antisemitism och hat mot Israel för egna syften. Genom att alltid ha en yttre fiende kan ledarna flytta fokus för missnöjet någon annanstans.

Mitt mål var att visa en väg framåt, att eftersom antisemitism är något människor lär sig så går det att lära om. Men istället för att bredda förståelsen för hur antisemitism fungerar i syfte att motverka den blev jag vittne till hur mina texter istället användes som argument för att stoppa invandringen från dessa länder. I debatten byttes orden bara ut, ”muslimer” hade ersatt ”människor som lärt sig hata judar”.

Jag ser detta ännu mer nu. Så fort jag skriver en text om antisemitism kopplad till Israel-Palestinakonflikten delas mina texter av högerdebattörer som aldrig nämner ett enda ord om islamofobi eller ger en millimeter av sitt spaltutrymme åt att sörja palestinska liv. Än mindre tycks dessa debattörer förmögna att se antisemitismen i sina egna led. Samma personer har inga problem att stötta Sverigedemokraterna. I deras värld blir jag den perfekta muslimen som säger passande saker att använda mot andra muslimer för att stoppa invandringen.

Tyvärr ser jag samma tendens riktad mot judar. Influencern Natashja Psomas Blomberg, mer känd som Lady Dahmer, är ett talande exempel. På sin Instagram har hon den senaste tiden lagt upp inlägg som visar stöd för palestinier men hon blandar också in uttryck för antisemitism. När judiska följare påpekar för henne vad som är antisemitism avfärdar hon dem. Samtidigt som hon älskar att lägga upp klipp på judar som tar avstånd från Israel. På så sätt görs judar till slagträ för det hon vill föra fram.

Det är inget fel i att lyfta olika judiska och muslimska röster, tvärtom, men om det görs i syfte att använda rösterna mot andra judar och muslimer för att få fram sin egen agenda så är det något helt annat.

I sin senaste kolumn skriver Jonathan Freedland i The Guardian om denna vulgära tendens vi nu ser över hela världen.

”Det finns en särskild plats i helvetet reserverad för människor som utnyttjar andras smärta – och det börjar bli väldigt trångt. Allt fler ser kriget mellan Israel och Hamas, och den sorg och rädsla som det väcker - särskilt hos judar och muslimer - och ser inte en tragedi utan en möjlighet att tillvarata sina egna intressen.”