Ulf Kristersson älskar ISK, verkligen älskar. Han talar om denna sparform som vore den djupt folklig, med argumentet att fler än tre miljoner svenskar börjat använda ISK på bara tio år.

”Jag vill sänka skatten på ISK – så att fler kan spara, se fram emot pensionen och ha lite marginal när det blir kärvt”, sa han i somras i Almedalen, där han också bedyrade att han skulle möta ”vänsterkartellen” genom att införa ”skattehöjarstopp”.

Nu levererar han. 

Nästa vecka kommer budgeten, då med en satsning på att skattebefria ISK-sparande upp till 300 000 kronor. En åtgärd till gagn för den breda massan, om vi ska tro Ulf Kristersson. Men det ska vi inte. Snarare handlar denna miljardsatsning om riktigt klassisk, borgerlig fördelningspolitik.

Ett underbart klargörande researchmaterial trillade nämligen ner i mitt knä. Jag fick det via Miljöpartiet, men innan någon strokar på grund av budbäraren: alla beräkningar är gjorda av riksdagens utredningstjänst, alltså den funktion som riksdagen erbjuder partiernas ledamöter och tjänstemän. De kan ställa frågor och förvänta sig kvalificerade svar.

Hur fördelas effekten på inkomstgrupper i kronor och procent av den totala effekten av att sparande upp till 300 000 kronor på investeringssparkonto görs skattefritt? 

Det undrade Miljöpartiet.

Svaret ser du här ovan, en direkt oanständig överflyttning av ekonomisk kraft från de som tjänar minst till de som tjänar mest, till de som inte ens kommer märka om regeringen befriar dem från enorma tyngden av att behöva skatta 1 125 kronor per år (för så mycket blir 0,375 procent av 300 000 kronor).

Två procent (70 miljoner) går till den fattigaste decilen, 24 procent (840 miljoner) går till den rikaste.

26 procent går till nedre hälften, 74 procent går till övre.

Hur rättvist är det?

ISK har ett romantiskt skimmer omkring sig, som något slags spekulationsekonomins arvtagare till egnahemshuset, ett sätt för vem som helst att skapa ett bättre liv. Mytbildningen underhålls definitivt av Ulf Kristersson, men också av alla ”sparekonomer” som säkrar affären för sina uppdragsgivare genom att med näbbar och klor försvara ISK mot skattehöjningar.

”Det blir en häxjakt på vanliga människor som lägger undan en liten del av sin lön”, sa en av dem när socialdemokraterna i fjol funderade på att justera skatten till en rimligare nivå.

Svenska Dagbladet har haft mycket bra journalistik om hur sparandet i ISK egentligen ser ut. Ta en sådan detalj som att bara fem procent av svenskarna kommer upp i 300 000 kronor. Den lilla detaljen glömde Ulf Kristersson. Han är inte heller särskilt sugen på att förklara att ISK-kreatörerna helt missbedömde att det skulle bli nollränta och att skatten därför landat runt 80 procent lägre jämfört med prognosen. Han hoppade dessutom över att hans föreslagna knappt fyra miljarder i skattesänkning ska läggas till att staten redan gått miste om drygt 150 miljarder kronor sedan ISK introducerades. Och han skyndade definitivt förbi vem som sitter på de mer än 1 100 miljarder som svenskarna har i ISK. 

Den som förlorar sig i medianen – 54 640 kronor – kan ju lätt få för sig att väldigt många äger relativt lite, men att många bäckar små. Verkligheten är, visar Svenska Dagbladets siffror, att 300 000 personer har 700 000 kronor medan 3 000 har i snitt 12,6 miljoner kronor och 300 har i genomsnitt drygt 200 miljoner kronor.

Ulf Kristerssons sänkta skatt kommer att trimma ISK som potent ojämlikhetsmotor. Det vet han. Självklart känner han till att Skattverket konstaterat – år 2020 – att den rikaste tiondelen har 73 procent av alla ISK-tillgångar och att den rikaste procenten har 35 procent. Men han kan inte låta bli att vara moderat. 

Ha lite marginal när det blir kärvt…

Nu kan vi nog anta att statsministern kärnväljare applåderar hans beslut. Ja, de kan leva med att Sverige i senaste rapporten från storbanken Credit Suisse pekas ut som extremt ojämlikt, värre än både Ryssland och USA. Nej, de förfasas knappast över att inget annat land i västvärlden har sänkt skatten på tillgångar och förmögenheter i lika hög grad som Sverige

Men det kanske finns andra som reagerar annorlunda på denna ISK-jackpot för gruppen som tjänar mest. Till exempel Jimmie Åkessons (SD) väljare. Hur gillar de miljardrullningen uppåt? 

Jimmie Åkesson ska vara bromsklossen som hindrar att regeringen drar för långt högerut. Det löftet gav han själv i ett tal till nationen förra våren. Då – 500 dagar före valet – släppte Sverigedemokraterna en video där han vandrar längs en solindränkt stig. Han filosoferar om ödet. Han efterlyser sammanhållning. Han vill skydda ”välfärdens innersta väsen”. Han säger:

”Sverigedemokraterna är en garant för att en konservativ regering aldrig någonsin, oavsett läge, överger viktiga principer som rättvis fördelning och socialt ansvarstagande.”

Hur är det nya ISK-påhittet rättvis fördelning?

Socialt ansvarstagande?

(Miljöpartiet analyserar svaret från riksdagens utredningstjänst med att det kanske vore klokare att anställa 7 400 undersköterskor som tjänar 30 000 kronor/månad.)

Det är så uppenbart.

ISK leder till accelererad ojämlikhet.

Regeringen kommer nu att göra det ännu värre.

Sverige har skaffat sig ett permanent skatteparadis.