I en ny artikelserie tar sig Dagens Nyheter an migrationsfrågan genom att låta amerikanska nationalekonomer lägga ut texten om hur samhället och de inhemska medborgarna påverkas av migration. Vem vinner och vem förlorar? De är överens om att företagen och höginkomsttagarna vinner på mer billig arbetskraft och det framtida samhälle som målas upp som den goda sidan av flyktingvågen är obehaglig läsning. ”Det är en fördel om invandrarna har låg utbildning” säger Jennifer Hunt exempelvis. Det öppnar nämligen upp för ”nya typer av tjänster som städning, trädgårdsarbete eller att bära andras väskor”. Något oense är ekonomerna däremot om huruvida den inhemska arbetarklassen tjänar eller förlorar på en ny låglönesektor. Men givet svenska förhållanden och den utveckling de beskriver tycker jag att det är ganska uppenbart att inte bara de flyktingar som utnyttjas för skitlöner kommer att vara förlorare utan också redan svenska låginkomsttagare.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Men måste det bli så här? Visst kan vår ekonomi studeras empiriskt men att migration leder till en ny låglönemarknad är ju inte av naturen givet utan en fråga om makt och politik. (Är det förresten inte ironiskt att högern behandlar den ekonomi vi KAN förändra som en naturlag och de klimatförändringar som oundvikligen följer av just deras ekonomiska politik som en ren och skär åsikt från vänster?).
När debatten om flyktingars eventuella lönsamhet dyker upp brukar kritikerna ofta hamna i två läger. Vissa svarar bestämt att det är klart att vi alla vinner på att ta emot flyktingar. Det går naturligtvis att argumentera för detta men det är lite olustigt att göra flyktingfrågan till att enkom handla om att med bäst metod visa lönsamhet eller för den delen fördelar för välfärden. Vad gör vi då om budgetkalkylen slutar på minus? Eller om en stor flyktingvåg faktiskt innebär påfrestningar på välfärden? Slänger ut alla? Motargumentet från de som inte vill fastna i lönsamhetsdebatten stannar tyvärr ofta vid det naiva: Strunt i effekter, det enda viktiga är vad som är etiskt och humanitärt försvarbart. Och naturligtvis är detta viktigt. Men riktigt så enkelt är det ju inte. Om vi ska kunna ha en flyktingpolitik som är BÅDE generös och rättvis OCH har stort folkligt stöd utan stora polariseringar måste vi kombinera moraliska argument med en idé om hur vi också skapar ett gott och rättvist samhälle givet en stor migration. Och det samhället kan inte kantas av flyktingar som bär våra väskor för femton spänn i timmen.
Såsom den politiska debatten och riksdagsmajoriteten ser ut just nu riskerar vi en ond cirkel som kombinerar det sämsta av flykting- och arbetsmarknadspolitik: Högern flyttar fram positionerna och försämrar villkoren på arbetsmarknaden (aka ”sänker trösklar”) och samtidigt med detta en flyktingpolitik som slår mot de mest utsatta grupperna och gör människor desperata. Det senare förstärks av de nya asylregler som troligtvis träder i kraft till sommaren och som bland annat innebär en nästan strypt anhöriginvandring. Fattiga, kvinnor, barn och funktionshindrade – de som behöver vår hjälp allra mest – kommer i ännu mindre utsträckning kunna få skydd och samtidigt tar vi emot friska män som på tillfälliga uppehållstillstånd kan utnyttjas i högerns arbetsmarknadsprojekt (mot hotet att annars inte få möjlighet att ta hit sin familj eller få fortsatt skydd).
Finns det en god cirkel? Jag tror det, men det kommer inte att bli lätt. Det sedvanliga försvaret av asylrätten som kommer att dominera kritiken av den nya så kallade begränsningslagen skulle behöva uppdateras med en kritik av hela systemet. Jag har tagit upp det tidigare på ledarplats och vidhåller: Vi behöver gå mot ett system som skapar lagliga vägar till Sverige och tydligt prioriterar de (ofta kvinnor och barn) som är i mest behov av skydd. Familjer måste få möjlighet att hålla samman och utgångspunkten måste vara att de som kommer hit är trygga i vetskapen att få stanna och bli delaktiga i samhället. En sådan flyktingpolitik är fullt möjlig men det kommer att ta tid att ställa om. Och vi behöver göra det samtidigt som vi genomför den största och mest rättvisa gröna omställning världen skådat: Omfördelning, grönt byggande, kollektivtrafik, energiomställning, stora välfärds- och kultursatsningar. I denna omställning har alla en plats. Och istället för att sänka trösklar ska vi hjälpa människor att klättra över.
