Javisst, vi ska absolut vrida och vända på det sjövilda projektet EFN, där Handelsbankens kunder plötsligt blivit finansiärer av en väldigt dyr och väldigt oklar satsning. Självklart ska vi diskutera oberoendet. Kommer bankens räntenetto att granskas av EFN? Till exempel.
Men så var det stöddiga kritikers oförmåga att känna den där bjälken som sitter stadigt inbäddad i egna ögon. Jag läser text efter text i de stora, mäktiga, koncernägda tidningarna om att EFN är journalistikens död. Jag läser däremot inte en enda text om hur det nya mediestödet fungerar som en stinn mjölkkossa för just de stora, mäktiga, koncernerna som brukar säga att de alltid granskar allt och alla.
Utom sin egen ekonomi, tydligen.
Även om den råkar sammanfalla med akut brist vad gäller mediemångfald.
Detta partnerskap suger upp nästan hälften av det nya stödet.
En sådan text hittar jag däremot i EFN, som kanske ser sin chans att tvåla till sina belackare, men det spelar ingen roll för genomgången av stödets faktiska fördelning är dräpande tydlig.
2025 delas 830 miljoner kronor ut i stöd. Störst går först, som rubriken konstaterar. Och störst av alla är Bonnier News Local som positionerat sig perfekt med strategiska affärer med NWT och Gota. Detta partnerskap suger upp nästan hälften av det nya stödet, maffiga 383 miljoner kronor. Som det formuleras i artikeln:
”Tidningarna ser numera inte varandra som fiender. Ägarkonstellationerna blir färre och oftare gemensamma – branschens front är enad.”
Det var så uppenbart att det var precis här vi skulle hamna. Regeringens utredare Mats Svegfors mer än anade det också, men hela konstruktionen bygger på att det inte spelar någon roll vem som ger ut medier, bara att någon ger ut dem. Vem behöver uppstickare och utmanare när branschen kan leva gott på att konsolidering och korsvist ägande.
En detalj ur den ambitiösa EFN-analysen.
130 medieägare konkurrerade med varandra på 1990-talet.
60 återstår idag.
Och antalet titlar är inte direkt jämnt fördelat dem emellan. Bonnier förfogar över ett 50-tal titlar. Det ger en otrolig kraft. Tunga investeringar kan ske koncernövergripande. Kunder kan erbjudas sanslösa rabatter.
Allt subventionerat av mediestödet.
Som alltså är utformat som om det inte existerade någon koncern, bara enskilda och av varandra oberoende titlar.
Som alltså inte tar hänsyn till att Bonnier News i fjol gjorde mer än 800 miljoner kronor i vinst.
Så var det väl ändå inte avsett att fungera.
Eller?
– Det är viktigt att även i fortsättningen ha ett stöd som garanterar en mångfald av allmänna nyhetsmedier i hela landet, sa kulturminister Parisa Liljestrand (M) till Dagens ETC under den kaotiska, stressade och för utgivare extremt svårnavigerade processen att få fram det nya stödet.
Parallellt gnäller, skäller och våndas den suraste högern över att Dagens ETC får knappt två procent av det totala stödet.
Hon säger nu till EFN att mediestödet ska utvärderas denna mandatperiod. Men nej, hon verkar inte särskilt bekymrad över oligopolet som växer fram med skattebetalarnas pengar som drivmedel.
– Det är ju ingen hemlighet att mediemarknaden genomgått en konsolidering och att många medier har samma ägare. Det är dock viktigt att komma ihåg att det är enskilda titlar, inte koncerner, som tilldelas mediestöd.
Istället för mångfald blir det maxad vinst för kolosserna.
Parallellt gnäller, skäller och våndas den suraste högern över att Dagens ETC beviljats knappt två procent av det totala stödet.
Höj blicken.
