De senaste åren har vi sett mängder av revolter och revolutioner. De flesta har slagits ner eller kidnappats av mörkare krafter. ”Revolution” har hamnat i vanrykte efter vad som hände efter ryska revolutionen – 70 år av Sovjet – skymmer själva upproret, de tusen år av orättvisor, lidande och fattigdom som föregick revolutionen.

Jag skriver en bok om Finland och har nu i åratal fördjupat mig i de finska röda, som gjorde revolution 1918 men besegrades av finsk-tyska trupper. Jag står på de rödas sida, men är – med facit i hand – glad att de slapp segra, det finns ingen segrare i inbördeskrig. Men 1917 och 1918 hade ingen något facit.

I Ryssland fanns alla dessa ledande revolutionärer, som sa sig stå på de fördömdas sida, och kanske gjorde det från början. Vad ska man tro om dem? Lenin, Zinovjev, Trotskij, Stalin och så vidare?

Tänker man sig att de här männen från början planerade för en regim där ett jättefolk skulle slutas in bakom en järnridå, övervakas med alla tillgängliga medel, främst rädsla, som skulle hållas levande genom ständiga gripanden, helst i gryningen, bortföranden, rättegångar och skenrättegångar, hundratusentals avrättningar, ”kula i nacken eller hängning”, oändliga tröstlösa år i Sibirien eller lämnas att dö av svält. Att medborgarna dygnet runt skulle tvångsmatas med propaganda, så att de angav varandra och alla misstrodde alla samtidigt som man tvångsindustrialiserade landet till priset av hundratusentals döda och hade folk att bo fem i en etta med gemensamt kök i någon gammal patriciervåning som förföll, medan de själva bodde i Kreml och elitlägenheter och tilldelade sig själva allt större makt och under krigen satte in hur många soldater som helst och struntade i om de dog och avrättade dem om de blivit krigsfångar och återvände hem – allt för att tillslut skapa ett lyckorike på jorden?

Har någon någonsin lyckats förklara hur detta hände? Vad fanns redan eller bildades inuti dessa ledande mäns hjärnor? Och i de inneslutna folkens? Att man kan leva i årtionden i ett rus av propaganda med hopp som ledstjärna, tro och stå ut, övertygad om att man är på rätt väg. Ha trevligt i de där köken, dikter och litterära samtal, vodka i kiosker på torgen medan man ser till att inte veta eller är så konstruerad att man faktiskt inte vet? Alla besökare från runtom i världen, som betraktade eller såg vad de ville se och inte gav upp hoppet? Hur fasansfullt måste inte gångna tiders förtryck ha upplevts om man kunde acceptera att denna wall of pain, denna mur av totalitär makt, dödande och umbäranden kunde vara priset för och sedan porten till en bättre värld?

Men först – innan denna lidandets kontinent utvecklades – måste en skälvning av häpnad och lycka ha genomströmmat världen: Revolution. Var det möjligt att världens till ytan största imperium – ett av de mäktigaste – nu blivit en allierad till all världens fördömda och fattiga? Att en supermakt för första gången i historien stod på de nedtrycktas sida? En rubbad maktbalans där de ständiga förlorarna, de egendomslösa och alltför hårt arbetande plötsligt hade något att sätta emot den överhet som använt dem och deras livskraft för sina egna syften under onämnbara hot om våld i tusen år.

Det som sedan hände har skymt euforin, som en av denna världs alla morgnar måste ha spridit sig till uppgivna sinnen och fått dem att lysa upp, att hoppas på att detta var en världsomvälvande morgon, som skulle inleda ljusare och rättvisare dagar och tider, då, när man ingenting visste om framtiden utan var vimmelkantig av det mirakel som inträffat. Denna jubeltid har drunknat i de maktbärandes: Vad var det vi sa? De låtsas inte om att de med alla medel bidrog till våldsupptrappning, tjugo länders arméer angrep det revolutionära Ryssland, bojkotter, embargon, blockader och handelssanktioner riktades mot den nya ”arbetarstaten” och drev dem in i misstänksamhetens inferno, ur vilket paranoida, marxska spöken framträdde och tillskansade sig makten. Spökena kunde peka på ”hela världens” aggression och rättfärdiga sitt eget skräckvälde med att det var intet, jämfört med motståndet mot jämlikhet och livsdugliga löner, som omvärlden med alla makt- ekonomiska- och våldsmedel motsatte sig. ”De är beredda att göra vad som helst för att ni aldrig någonsin ska få ett anständigt liv” var vad maktspökena kunde säga till de hoppfulla. De kunde påstå: Deras våldsregimer kräver en ännu värre våldsregim, det förstår ni väl?

Globalt är världen lika orättvis som tsarernas Ryssland. Och alla miljarderna vet det nu, tack vare tv och internet.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.

Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.