Som debatten fungerar sedan länge finns bara en utkomst.

Vilka var förövarna?

Vilka var offren?

Klarspråk, vad hade de för etnicitet?

Det finns där som en halvt dold förväntan, en hårt spänd sträng.

Hoppas, hoppas.

Och sedan klimax.

Hanif Bali, moderat riksdagsledamot, twittrar:

Två ynglingar kommer fram till mig. De undrade om jag kunde skicka en krya på dig hälsning till en av deras kompisar som i helgen blev rånad, kidnappad, misshandlad, pissad på och torterad i flera timmar på Solna kyrkogård.

Förövarna var ghettotrash och okända för brottsoffret.

Alice Teodorescu Måwe, tidigare politisk redaktör på Göteborgs-Posten, nu huvudsekreterare i Moderaternas idépolitiska programgrupp:

Är det detta som väntar, ständig oro för att ens barn ska bli rånade, torterade, misshandlade eller våldtagna på vägen hem en lördagskväll?

Ivar Arpi, ledarskribent på Svenska Dagbladet:

De rånar, torterar, förnedrar och våldtar. Gärningsmännen har ofta utländsk bakgrund, de unga offren ofta svenska rötter. När är det nog? När sätter samhället stopp? https://t.co/NWKlwR94lP via @SvDledare

Så skulle jag kunna fortsätta.

Med hur ett manipulativt, affekterat tonläge från den borgerlighet som lagt sig så nära Sverigedemokraterna att ingen längre kan skilja den ena från andra, genast – eller hur lång tid det tar att läsa ”artiklarna” i träskmedierna som lever på att publicera namn och bild på invandrare som misstänks för diverse brott mot infödda svenskar – plockas fram för att vrida upp volymen ytterligare något hack.

Det fungerar.

Kommentarerna under dessa inlägg är den vilt piskande svansen, ofta misstagen för att representera det svenska folkets genomsnittliga uppfattningar.

Kräv återvandring för kriminella, deras familjer, för alla som är födda utanför Sverige, för alla som har föräldrar som är födda utanför Sverige. Hämnd ska utkrävas. Medborgargarden ska bildas. Dräggen ska plågas med högafflar. Monster, grisar. Inbördeskrig.

Nej, det är inte vackert.

Ja, denna medvetna uppvigling – som så väldigt sällan kommer med konkreta förslag på hur vi faktiskt ska garantera att unga kan känna sig säkra – förtjänar all kritik.

Men inte den här gången.

Två pojkar har utsatts för något fruktansvärt som kommer att påverka dem och deras familjer för lång tid framåt.

Två unga män – 18 och 21 år – misstänks för detta, båda är sedan tidigare belastade, en av dem dömd till fängelse för mordbrand, ett straff som han av okänd anledning inte börjat avtjäna.

Ska vi då fokusera på vad migrationsfixerade konservativa sysslar med?

Springa dem i hasorna och korrigera deras, förvisso förkastliga, ordval och visslingar?

Om du är opinionsbildare och vill befinna dig i samma dimension som vanligt folk – det där begreppet som så många älskar utan att egentligen minnas vad det betyder – så måste du förstå att den här sortens extremt grova brott skakar människors fundament och sprider skräck rakt genom deras vardag.

Den verkligheten försvinner inte när du hellre bannar borgerligheten för att underblåsa motsättningar – vilket sådana som Bali, Teodorescu Måwe och Arpi naturligtvis gör – än kommenterar att samhället vi har skapat genererar ett slags kriminalitet där unga svenskar med invandrarbakgrund utsätter unga svenskar utan invandrarbakgrund för rån och misshandel där förnedring tycks vara en del av, ibland enda, motivet.

Det är ett faktum.

Som adderas till nyheter om gäng som upprättar egna vägspärrar, som skjuter och spränger barn, som mördar och hotar vittnen.

Vissa har bestämt sig för ett enda svar.

Invandringen.

Det importerade problemet. Varje försök till nyansering, om så bara ansatser att vilja förebygga, avfärdas som den tröttaste idén som någonsin grävts fram från landets tröttaste socialkontor.

Deras svar är förutbestämt.

Jag hoppas innerligt att vänsterns – alltså den politiska ström som samlar flera partier, samt många utanför dessa partier – svar är raka motsatsen. Självkritiskt, sökande, lösningsorienterat.

Men utifrån några väldigt klara premisser.

Det är nog, mer än nog.

Nu måste samhället sätta stopp.

Då duger det inte att relativisera. Jag vill aldrig mer höra om ur mods och raggare minsann stökade på bra när det begav sig. Jag vill veta vad du tycker behöver hända nu – nu – för att förhindra att fler minderåriga traumatiseras av obeskrivliga mardrömsnätter.

Det är inte relevant att ständigt opponera dig mot det svar som ändå förblir statiskt.

Det är däremot relevant att vara tydlig med att när sådant här sker, finns inga förmildrande omständigheter, inga ursäkter, hur djupt in i socioekonomins bottenskikt du än borrar.

Om du går vilse där gör du dig själv en otjänst och kränker dessutom otaliga brottsoffer, varav många bor i just de utsatta områden, och har just de bakgrunder, som nationella högern menar är mångfaldens återvändsgränd.

Storstädernas föräldrar är rädda.

Vad kan hända barnen?

Min vänster gör allt i sin makt för att lugna dem, för att dränera själva källan till deras oro.

Min vänster släpar inte efter en hetsande höger – ghettotrash? – som en annan meningslös blindtarm.

Min vänster fattar egna beslut utifrån sina värderingar och med omsorg för den som drabbats av en utstuderad, nedbrytande form av brottslighet.

Min vänster garanterar trygghet.

Min vänster stannar inte förrän denna trygghet omfattar alla som lever i Sverige.

Annars förtjänar den inte att vinna några val, någonsin igen.