Ledare: Ingen vill ha politikernas covers

Likaså kan det vara i politiken. När Moderaterna stjäl deviser från Socialdemokraterna och sätter dem på sina valaffischer, vems politik går de då till val på?

För att förstå sig på politikens ”covers”, eller ”triangulering” som det heter med ett finare ord, måste en alltid minnas vad politik handlar om: att bli vald för att kunna förändra. Ett politiskt parti kan inte gå till val på en politik som fler än de procenten de vill nå i ett val inte vill ha. Åtminstone inte om en vill vinna.

Den gamle KD-ledaren Alf Svensson sade en gång att ”det bor en liten socialdemokrat i varje svensk”. Så är det. När Sverige fick en borgerlig regering 2006 hade Socialdemokraterna styrt landet i 65 av de senaste 70 åren, en prestation som saknar motstycke bland världens demokratier. Fredrik Reinfeldts moderater vann också valet på att lägga sig väldigt nära Social-demokraterna 2006, för att helt enkelt försöka vinna över missnöjda socialdemokratiska väljare vilket de också lyckades med.

I TV-programmet ”Så mycket bättre”, som nu är högaktuellt, försöker svenska artisteliten göra gamla låtar ”bättre”, eller i varje fall annorlunda. Ibland lyckas de, och den nya versionen blir en större och bättre låt än originalet. Det fungerar i musikvärlden. Alla förstår att poängen inte är att ett gäng artister ska sitta och ha det småmysigt med varandra, utan poängen är att sälja musik till oss konsumenter.

Men vad händer när politiska partier, mer eller mindre ohämmat, gör samma sak med andra politiska partiers åsikter och idéer? 

Upplevs alla partier vilja ungefär samma sak blir extremerna de enda alternativen. Samtidigt, om bilden är att väljarna vill ungefär en sak; en vill behålla sina skattesänkningar, tycker att arbetsrätten är bra men kanske lite gammaldags, en tycker att skolan och välfärden behöver mer resurser och nog tusan är ryssen lite farlig ändå så lite mer pengar till försvaret vore önskvärt – varför ska då ett politiskt parti säga något annat?

I Örebro har både Moderaterna och Folkpartiet försökt att vara ”bättre” socialdemokrater än Socialdemokraterna, genom att påstå sig vilja satsa mer pengar på skolan. Den ena siffran är högre än den andra. Här har dock inte väljarna nappat alls. Är det möjligen så att de bara har tagit gitarrerna, trummorna och synthen och höjt volymen utan att ge politiken en egen touch?

Trianguleringen i politiken går aldrig att få bort så länge vi lever i en opinionsstyrd mediavärld. Men när Moderaterna och Folkpartiet i Örebro går till val på skattesänkningar 2010, ändrar politiken till omvalet 2011 och skriker ännu högre för att återta makten efter två stora valförluster i valet 2014 är det så uppenbart att vissa är beredda att säga vad som helst för att de tror att det är det väljarna vill höra.

Då blir inte politiken ”Så mycket bättre”. Då blir den bara samma. Och ingen vill egentligen höra Orup och Carola sjunga Främling i duett.