Ännu en moskébrand i Sverige, ännu en skamsköljning när internationella medier rapporterar om händelserna – och gör den självklara kopplingen till Sverigedemokraternas framflyttade position. Nej, inte bara partiets väljarstöd, utan även dess inflytande över samhällsdebatten.

Muslimer som ett problem.

Islam som en religion på kollisionskurs med demokrati och modernitet.

Upprepa det tillräckligt många gånger, låt budskapet filtreras ytterligare genom högerextrema sajter och mer våldsbenägna grupper. Det som slutligen sipprar ur kranen är den sortens avsky som får konsekvenser, som tar ord till handling.

Vi ser det i Sverige, vi ser det i Europa.

– Jag ser ingen annan lösning än att flytta.

Leila är född i Belfast, Nordirland. Staden har sin historia av uppslitande konflikt, men hon kände sig ändå trygg under uppväxten. Familjen – som ursprungligen kommer från Pakistan – trivdes i kvarteret, med sina katolska grannar. Men idag är det annorlunda. Leila vill bort från Belfast. Hon är rädd. Hon säger att hon – muslim – har blivit en måltavla, att hon ständigt har en gnagande oro för att bli attackerad, eller för att någon ska ge sig på hennes yngre syskon eller föräldrar.

Flera muslimska familjer i Belfast har under året blivit angripna i sina egna hem. Ett av dåden utfördes kort tid efter att en pastor predikat att Allah är ”grym” och ”hednisk”, att islam är ”en lära sprungen ur helvetet”.

Leila har fått nog.

– Det är bara en tidsfråga innan någon blir dödad, säger hon till Dagens ETC.

Nu vill Leila lämna Nordirland. Kanske flytta till London. Men frågan är om hon kan känna sig säkrare i en stad som senaste året registrerat 65 procent fler hatbrott.

Situationen i hela Storbritannien är alarmerande, enligt organisationen Tell Mama, som har registrerat drygt 1 000 hatbrott riktade mot muslimer sedan maj i fjol. Bland dem finns dussintals fall där moskéer blivit angripna.

Problemet för Leila – för kontinentens troende muslimer, för miljoner människor med bakgrund i huvudsakligen muslimska länder – är att Europas nationer har misslyckats med att garantera grundläggande säkerhet för sina medborgare.

Rädslan är inte irrationell. Den är oundviklig hos den som genomskådar hur det sker en växelverkan mellan ”etablerad” islamofobi – partier som Sverigedemokraterna, exempelvis – och den oblygt rasistiska, aktivistiska, terrorutövande.

Eskilstuna, Eslöv, Uppsala. Att lägga till tidigare attentat: anlagd brand i Norrköping, klottrade hakkors i Stockholm, vandalisering i Flen. Med mera, med mera. Mörkertalet är av allt att döma dessutom betydande.

”Dessa fall är bara toppen av isberget, då våra föreningar drabbas kontinuerligt av skadegörelse och hatbrott i form av klotter och krossande av glasfönster. Dessa händelser polisanmäls inte alltid då man av erfarenhet vet att förundersökningarna brukar läggas ned”, skrev Förenade islamiska föreningar i Sverige (FIFS) i höstas i en debattartikel.

40 procent av alla muslimska församlingar i Sverige har någon gång utsatts för hatbrott, enligt ett tidigare forskningsprojekt vid Mittuniversitetet. Situationen är idag ännu värre.

Sveriges självbild är den av tolerans. Likaså Europas. Hur är det möjligt när Tyskland haft nästan 80 attacker mot moskéer sedan 2012? När en tredjedel av Hollands moskéer senaste decenniet har drabbats av vandalism, hot, och/eller försök till mordbrand? När högerextrema skickar hotfulla brev med fläskkött till franska moskéer och kallar muslimer – alla muslimer – för ”kackerlackor”, samtidigt som framgångar för Front National applåderas?

I land efter land upprepar rasismens parlamentariska gren sitt budskap om islamisering, föreställningen att europeiska muslimer agerar förtrupp i ett civilisationernas krig.

(Sverige är inget undantag. Läs om Jimmie Åkessons debattartikel från 2009, där han hävdar att ”islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen”, för att sedan utnämna islam till ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”.)

Det här borde avfärdas som ännu en tossig konspirationsteori, att arkiveras bland giftiga chemtrails och Bilderberggruppens världsherravälde. Men nu har dess förespråkare valts in i lokala, nationella och europeiska församlingar. Det gör inte teorin mer överensstämmande med verkligheten, men definitivt mer synlig och destruktiv.

– Vi ser islam som ett hot, sa SD:s partisekreterare Richard Jomshof så sent som i december.

Ingen ska behöva leva med rädsla. Sverige har ett ansvar. Det kräver noga kartläggning av hatbrott. Det kräver ett ambitiöst åtgärdsprogram för att både förebygga sådana och att utreda de som trots insatser ändå sker.

Justitieminister Morgan Johansson (S) reagerade snabbt på branden i Eskilstuna, han talade om ”ett avskyvärt illdåd”. En viktig markering kom från demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP): ”Ett direkt angrepp mot religionsfriheten i vårt land.” Det var att direkt bemöta hetsarnas försök att splittra.

Givetvis är det inte bara muslimer som drabbas när en moské brinner.

Det är Sverige. Vi alla.

Det handlar om terror.