Det här har väckt debatt. På Dagens Nyheters ledarsida tycker man att skolan bör utmana barnen och servera vad de behöver och inte bara vad de själva vill ha. På Gefle Dagblads ledarsida är man helt för förslaget och menar att skolans uppgift är att mätta eleverna så de kan ta till sig undervisningen snarare än att skolan ska vara ett ”klassrum för matfostran”.

Det finns goda argument och invändningar i alla texter som debatterat ämnet. Ändå saknar jag ett större grepp kring frågan om mat.

Inte ens när Lena Andersson skrev sin omtalade text i Svenska Dagbladet om att det inte går några hungriga barn i Sverige kom debatten att handla om matpolitik. Istället fastnade diskussionen i huruvida barnen i utsatta områden gick hungriga eller inte. Andersson menade att det visst går att mätta barn på billiga varor som exempelvis stärkelserik mat (gröt, pasta och bröd).

Det har hon helt rätt i, problemet är bara att det inte är billig ultraprocessad mat som vi saknar. Tvärtom har vi i västvärlden fått en rad problem med sjukdomar som stroke och diabetes som är relaterade till den moderna kosten och livsstilen. Måltiderna har gått från att bestå av grönsaker, kött och bönor till flingor och fabriksbakat bröd.

Hela samhället har förändrats, därför är det inte skolans fel att barn bara gillar köttbullar och makaroner. Det är inte heller så enkelt att påstå att det är föräldrars ansvar att ensamma lära barnen att äta varierat. I alla fall inte när vårt samhälle ser ut som det gör, där livsmedelsindustrin sätter standarden för vad som ska vara tillgängligt. För att inte tala om vårt sätt att leva där föräldrar förväntas arbeta åtta timmar om dagen, pendla till och från jobbet och sedan sköta om hemmet med läxor, träning och allt som hör till vardagen.

Livet har blivit en omöjlig ekvation, ingen hinner baka surdegsbröd och rulla sina egna köttbullar. Livsmedelsindustrin kommer lägligt in i bilden och erbjuder snabba lösningar. Det har också blivit billigare att äta saker som är pulveriserade till oigenkännlighet som pulvermos än riktiga potatisar som kokas och mosas för hand tillsammans med grädde och smör. 

Våra barn utsätts också dagligen för reklam för sockrade flingor och snabbnudlar. En studie från Göteborgs Universitet visar att annonsbladen som skickas till hushållen består till två tredjedelar av sådant som klassas som ohälsosam mat, till exempel läsk, kakor och glass.

Dessutom visar studien att ju fattigare ett område är, desto mer marknadsförs ohälsosam mat i annonsbladen i jämförelse med rikare områden.

I USA visar en undersökning att barnens måltider består till 70 procent av ultraprocessad mat. Och i Storbritannien har läkare i fattiga områden slagit larm om att bristsjukdomarna som exempelvis skörbjugg börjat komma tillbaka.

Dålig kost och brist på vitamin D och C sägs vara boven. Dessutom är dagens brittiska barn kortare än tidigare vilket också är tecken på sämre kost. En förklaring tros vara de tuffa nedskärningarna som gjordes från 2010 och framåt.

Nu är Sverige inte Storbritannien, men att utvecklingen i rika länder går bakåt borde ge en fingervisning om vart vi är på väg och väcka en politisk debatt om mat.