Ledare: Ingen ska behöva lockas av att döda i Syrien

Under förra veckan beordrade justitieministern Morgan Johansson (S) sina tjänstemän att förbereda en snabblagstiftning för att kriminalisera krigsresor. Förslaget består av två delar, den första delen handlar främst om att kriminalisera deltagande i träning och stridande för organisationer som är terrorlistade av FN. Den andra delen handlar om ett totalförbud för svenskar att delta i strid utomlands. 

Den främsta anledningen till förslaget om snabblagstiftningen är att över 90 svenskar befaras att delta i strider för IS i Syrien och Irak, av dem antas 22 ha dödats. Enligt Säpo finns risken att de som överlever återvänder hem för att begå terrordåd här.

Anledningen till den andra delen är att vi har svenska nazister som krigar i Ukraina.

Att man från samhällets sida visar att dessa handlingar är högst oacceptabla och att man arbetar för att förhindra dem är viktigt. Att svenskar deltar i krig utomlands och begår krigsbrott är moraliskt förkastligt, innebär en sorg för de anhöriga och kan utgöra en säkerhetsrisk vid återvändande.

Men förslaget väcker en del frågor om hur rättssäkerheten kommer att efterföljas, och om hur verkningsfull lagen kommer att vara. Efter den 11 september 2001 har muslimer fått uppleva rättsosäkerhet och fler hatbrott. Extremister utgör ungefär tre procent av världens muslimer, en majoritet av världens muslimer är inte extremister, och majoriteten av de som mördas av IS i Irak är just muslimer.

IS är en extrem sekt och bör behandlas som en sådan. I utredningen av lagförslaget är det viktigt att fokusera på att muslimer inte ska behöva fara illa på grund av en sekt, därför bör en åtskillnad alltid göras mellan muslimer och terrorister. Därför måste man skilja på kritik av religion, extremism och kollektiviserande av muslimer. Särskilt det kollektiviserande som innebär att muslimer får stå till svars för vad terrorister gör, eller att en potentiell terrorist ses i varenda människa som ser ut att ha sitt ursprung i Mellanöstern.

 Att varje individ blir sedd för den som den är, blir bedömd och dömd utifrån sina handlingar – och inte på grund av föreställningar – är grunden för en rättsstat. Min största farhåga inför lagen är att oskyldiga ska drabbas. Hur tänker man sig exempelvis att det ska bevisas att någon har deltagit i strid i Irak, och inte har besökt sin släkt eller exempelvis arbetat med humanitär hjälp i krigsområdet?

En annan fråga som jag ställer mig är om en sekt försvagas av att dess handlingar kriminaliseras? Det kan likväl vara så att polariseringen ökar och att övertygelsen om att man är i krig mot västerländsk demokrati befästs.

Som jag ser det kan en ny lag fungera moraliskt vägledande, man vill visa att samhället inte accepterar dessa handlingar, men den riktigt stora utmaningen ligger i att kunna skapa en trygg tillvaro, gemenskap och social sammanhållning – för att ingen svensk ska lockas av att döda och av att dö i Syrien, Irak eller Ukraina, i stället för att leva i Sverige.