Det finns inget allvarligare socialt problem än hemlöshet. Ändå tillåts år efter år passera med halvhjärtade insatser. Ska Göteborg lyckas vända utvecklingen krävs betydligt kraftfullare satsningar på alla former av boenden, från vanliga lägenheter med rimliga hyror till övernattningsplatser så ingen behöver leva hemlös och värsta fall tvingas sova utomhus.

Tyvärr beskriver ”Göteborgs stads kartläggning av hemlöshet 2018” bara en del av problemet. Hur stor den verkliga hemlösheten är i Göteborg vet ingen. Varken Socialstyrelsen eller Göteborg Fastighetskontor räknar hemlösa EU-migranter och papperslösa invandrare. Men de finns och far minst lika illa på gatan och i provisoriska boenden som hemlösa med medborgarskap eller uppehållstillstånd.

Emellertid har vi den statistik vi har. När Socialstyrelsen mätte hemlösheten 2017 var 839 personer akut hemlösa i Göteborg. Av ett preliminärt diagram i Fastighetskontorets arbetsmaterial framgår att den akuta hemlösheten i Göteborg under perioden 16-22 april 2018 ökat till omkring 1100 personer.

Båda mätningarna avser personer som är hänvisade till akutboende, härbärge, jourboende, skyddade boenden eller motsvarande samt personer som sover i offentliga lokaler, utomhus, i trappuppgångar, tält eller motsvarande. (Socialstyrelsens definition av akut hemlöshet.)

Att den akuta hemlösheten ökar så kraftigt är ett plågsamt och anmärkningsvärt misslyckande sett till de mål som Göteborgs stad satte upp den 7 maj 2015. Då beslutade kommunfullmäktige att ”staden ska halvera antalet personer som befinner sig i akut hemlöshet”.

En liten tröst i sammanhanget är att inte alla siffror pekar i fel riktning. Det totala antalet hemlösa hushåll har från 2016 minskat med tre procent, från 3 435 till 3 329. Under samma period har antalet hemlösa barn minskat med fem procent, från 1 693 till 1 611.

Att det ser ut som det gör i Göteborg beror på två omständigheter. Ett försummat bostadsbyggande under många år och en ovilja att på allvar ta sig an de akut hemlösas problem.
”Vi har byggt katastrofalt lite hyresrätter i Göteborg under många år”, medger kommunalrådet med ansvar för stadsutvecklingen, Ulf Kamne (MP), i Hyresgästföreningens tidning Hem & Hyra den 7 juni i år.
I samma nummer jämför Hem & Hyra hur många hyresrätter som byggts sedan 2014 i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Resultatet är ren förnedring för Göteborg. ”Räknat per innevånare har Stockholm byggt nästan 50 procent mer och Malmö nära dubbelt så mycket.”
Men kanske har det vänt.

Hur långt kommunledningens löfte att bygga 60 000 nya bostäder de närmaste tio åren räcker vet ingen. Men förverkligas det borde Göteborg åtminstone komma närmare målet att halvera hemlösheten. För det är bostadsbristen som är grundproblemet. Runt en femtedel av de registrerat hemlösa har inga andra skäl för sin hemlöshet än bostadsbrist. De är inte missbrukare, inte utslagna, bara bostadslösa.

Även för hemlösa EU-migranter och papperslösa finns ett visst hopp.

Projekt Nattöppen kyrka, där Räddningsmissionen erbjuder enklast tänkbara övernattning för dem som inte har någon annanstans att ta vägen, håller i år öppet även under sommaren.
Därmed tas ett viktig steg närmare det som vore ett rimligt kommunalt mål – att ingen som befinner sig i Göteborg behöver sova utomhus på grund av fattigdom.

Vad som behövs nu är en bättre lokal som kan användas som härbärge året om. Att Svenska kyrkan ställer upp med kyrkor är föredömligt, men enkla sängar är att föredra framför hårda kyrkgolv.
Tyvärr har Göteborgs kommun, som finansierar Nattöppen kyrka, under lång tid varit mycket avvisande till förslag om en ”tak över huvudet-garanti”.

Men ett uttalande av kommunalrådet Marina Johansson i Göteborgs-Posten om papperslösas liv i Göteborg visar att attityden kanske förändras:

”Som kommun kan vi, genom avtal med ideella organisationer, hjälpa vid akuta basbehov. Men vi kan inte ge något långsiktigt stöd till papperslösa. Det är bra att kyrkor gör det. Ingen ska behöva frysa ihjäl på våra gator.”

Bra sagt, men akuta basbehov, en säng att sova i, det behovet finns varje dag året om.

Låt oss emellertid se möjligheterna i stället för att stirra på svårigheterna. Om kommunen, kyrkorna och frivilligorganisationerna i Göteborg intensifierar sitt samarbete är vi bara ett beslut ifrån en stad där ingen behöver sova utomhus.