Halva Sverige befinner sig i två lägen under vabruari. Antingen är man själv sjuk eller så tillhör man den gruppen föräldrar som är hemma för att ta hand om sjuka barn.

Men de som verkligen tar smällen under den här perioden och resten av året är alla de som arbetar inom skolan och vård och omsorg. Inte minst förskolans personal, de som dagligen tar emot våra snoriga ungar.

Den här yrkesgruppen utsätts ständigt för bakterier och virus, inte nog med det, gruppen straffas dessutom ekonomiskt för det. När de tvingas sjukskriva sig får de i praktiken betala ur egen ficka för att ha tagit hand om våra vandrande virusbomber.

Karensdagen innebär att den som blir sjuk inte får någon lön den första sjukdagen. Sedan får man 80 procent av lönen i upp till två veckor. Att förskolepersonal som ständigt omgärdas av hostiga barn tvingas bli av med inkomst går inte att begripa. 

Sjuknärvaro handlar om klass. Den som tjänar minst går oftast till jobbet sjuk. Man har också sett att det är vanligare på underbemannade arbetsplatser att anställda går till jobbet trots att de är sjuka för att inte lämna sina arbetskamrater i sticket. Och när lönen är liten redan som det är och marginalerna små, ja, då har man inte råd att vara sjuk.

Så här ser det inte ut för alla. Ta tjänstemän som exempel, de kan oftast jobba hemifrån om de känner sig lite hängiga, de kan även vobba som det kallas, det vill säga att man jobbar samtidigt som man är hemma med sjuka barn. På så sätt förlorar man ingen lön.

Visst finns det många orättvisor på arbetsmarknaden men karensdagen måste väl ändå vara en av de värsta.

Under pandemin insåg den dåvarande socialdemokratiska regeringen att det här måste lösas för att förhindra spridningen av covid. Under en period gjordes det undantag, man gav en liten sjuklön från första sjukdagen. Men sedan blev det återigen business as usual. 

Dock tillsatte S-regeringen, efter påtryckningar från LO-förbunden, åtminstone en utredning för att se över den här djupa orättvisan. Dessutom är Sverige ensamt bland våra nordiska grannländer om att ha karensavdrag. Med andra ord måste vi inte ha det som nu.

Men så har vi en högerregering som inte har arbetarnas bästa för ögonen. I torsdags slängde regeringen utredningen i papperskorgen.

Istället vill socialförsäkringsministern Anna Tenje (M) tillsätta en intern utredning i regeringskansliet med helt andra riktlinjer. Och om det är moderat politik som ska genomföras fullt ut finns det risk att det snarare kommer införas ytterligare en andra karensdag.

Nuvarande straffsystem är inte bara orättvist, det är osolidariskt mot alla de som arbetar nära människor och som möjliggör att du och jag kan gå till jobbet och dra in pengar.