Ledare: Ingen rädder för vargen här, vargen här

Nu har då årets vargjakt och allt spektakel kring den avslutats. Ännu en gång så har orden varghatare och vargälskare under perioder varit heta ord i pressen. Vi som bor i ett av de vargtätaste områdena i Sverige får vår beskärda del av denna uppmärksamhet.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Att ha olika åsikter i en demokrati stärker samhället. Det man inte behöver göra är att hålla med varandra i motpartens åsikter. Men man måste kunna respektera beslut som tas av myndigheter/majoriteter. Jag respekterar att beslut togs för jakt, men jag har oerhört svårt att förstå många av de argument som dyker upp som anledningarna till att jakten ska bedrivas, eller ännu snävare, att inte vargen ska få finnas i vår fauna.

Människor som har bedrivit småskaligt jordbruk med djur på gården under lång tid har jag den största sympati för. Även om bidrag till vargstängsel finns så är kostnaden säkerligen betydande för den som har många djur och stor mark.

De som i dag exempelvis vill starta upp fårskötsel i områden där vilt som varg och lo finns frekvent och inte skaffar ordentligt skydd har jag mindre sympatier för om de har ett eventuellt förakt mot varg och lo. Kan man inte skaffa all utrustning som krävs för att ha djur så bör man vänta. Vi har hundar och en katt hemma hos oss. Vi hade aldrig kunnat skaffa oss djuren om vi inte först hade kunnat försäkra oss om att vi kunde ombesörja dem ordentligt med mat, -försäkringar med mera.

Många röster höjs mot vargen genom att de angriper jakthundar vid jakt. Även här har jag sympatier för att människor älskar sina husdjur och vill dem väl. Lite hårdraget så finns det två lösningar. Bort med all varg, eller att inte ha hundarna lösa vid jakt. Vi är många som gärna tittar på olika naturprogram där vi ser hur människan fördriver djur runt om i världen. The Big Five är något som många vill uppleva, medan det fortfarande finns en chans i frihet. Att då i Sverige inte kunna acceptera att vi har rovdjur i skogen och förändra lite i den jakt som bedrivs blir då ganska motsägelsefullt. 

Men att inte acceptera vargens existens i våra skogar för att de tar samma djur som vi gärna smakar av (rådjur och älg), känns 2017 ganska förlegat. Hade det varit 1817 eller möjligen 1917 då vi var beroende av jakten så hade det varit en annan sak. Nu är jakten en gammal fin tradition, men inget livsnödvändigt för att vi ska överleva. Varken vargen, björnen, järven eller lodjuret kommer att göra att älgen eller rådjuret försvinner. Minskade byten ger mindre kullar. Det är naturens lag.

Innan nästa års beslut och överklagande kommer att hagla över vargjaktens vara eller icke vara så hoppas jag att vi kan acceptera våra olika ståndpunkter och njuta av naturen nu när ljuset äntligen har återkommit till oss.

Sköt om er.