Klockan är 06.30. Den dova vibreringen tränger igenom den mjuka huvudkudden. Handen tar snabbt fram mobiltelefonen som har legat där hela natten. Den ligger där för att en chans till jobb inte får förbigås, en möjlighet till att tjäna några hundralappar får inte missas.
På displayen står det: ”Vi behöver dig i dag. Jobb 07.00–15.30, svara inom 30 sekunder.” Hjärnan reagerar snabbt och fingrarna knappar in: ”Jag kommer”
Detta är verkligheten för många på dagens arbetsmarknad, att ständigt vara anträffbar, aldrig uppbokad på något, för då kan chansen att få ihop pengar till de utgifter en har under en månad gå förbi. Allra mest drabbar det unga.
2007 förändrades lagen om anställningsskydd av den Moderatledda regeringen och anställningsformen allmän visstid infördes. Detta innebär att en arbetsgivare inte behöver motivera varför en anställning måste vara tidbegränsad, hur kort den kan vara eller hur många tidsbegränsade anställningar det får finnas på ett företag. Förändringen i lagen skulle leda till flexibilitet på arbetsmarknaden och göra det lättare för unga att få jobb, men sedan denna lag trädde i kraft så har daglönarna kommit åter. Med den skillnaden att dagens unga inte står med mössan i hand utan med mobilen. Det kallas för sms-anställning.
Denna försämring i anställningstryggheten har bland annat lett till att unga människor inte kan starta ett vuxet liv. De har svårt att få hyra en lägenhet om de ens får tag i en, och de har ingen möjlighet att ta lån för att köpa en bostad. De har svårt att planera både framtid och ekonomi vilket gör att utgifter som för många är naturliga bara finns i fantasin. Försämringen har skapat en generation av unga som känner maktlöshet, en generation som för första gången växer upp med sämre ekonomiska förutsättningar än deras föräldrar.
Försämringen av anställningstryggheten har inte bara gjort det sämre för individer utan det har också lett till en maktförskjutning på arbetsmarknaden där makten över arbetet mer och mer har gått över till arbetsgivarna. Det har skapat tystare arbetsplatser där ingen vågar säga ifrån av rädsla att förlora sitt jobb. En situation på arbetsmarknaden som skapar ohälsa och stress bland de som är drabbade och bland de som riskerar att drabbas. En situation där fackföreningarna blir svagare och har svårare att organisera arbetare, arbetare som egentligen är i ett stort behov av fackföreningens kraft.
Vi är alla överens om att vi måste komma tillrätta med ungdomsarbetslösheten, dock med olika syn på hur det ska gå till. Svaren på ungdomsarbetslösheten är inte otryggare anställningar, ungdomslöner eller fler delade turer. Svaret är en verklig politik för ökad jämlikhet. Där satsningar på skola, yrkeshögskolor, universitet och infrastruktur är inriktningen. En politik där sociala investeringar säkerställer att ingen unge lämnas åt sitt öde, en politik där unga får tidiga insatser i skolan med stöd och vägledning så att de klarar åren i skolan och står redo för vuxenlivet med en bra utbildning.
Sverige behöver en politik för bättre villkor på arbetsmarknaden med trygga jobb där en på kvällen kan lägga sitt huvud på den mjuka kudden, ställa väckarklockan och somna med ett lugn i kroppen för att sedan gå upp när klockan ringer och fara iväg till arbetet utan att ha inväntat ett sms där det står: ”I dag är du behövd.”