På pressträffen där nyheten meddelades, förtydligade Martin Melin (L) att lagen kan användas för att kontrollera personer med skum klädsel:

– Alla som bär kopior av Gucci-kepsar är inte gängkriminella, men många gängkriminella bär dessa. 

Melin borde ju veta. Som både polis och lagstiftare är han i dubbel bemärkelse en företrädare för statens våldsmonopol.

Orden borde få blodet att isa sig hos de flesta, i synnerhet liberalt sinnade.  

Nu öppnas möjligheten att visitera personer på godtyckliga grunder.  Inget säger att det bara skulle gälla Gucci-kepsar. Det kan lika gärna vara hudfärg eller politiska attribut. När polisen inte behöver redovisa brottsmisstanke blir det helt enkelt svårt att veta. 

Det är därför med lätt surrealistisk känsla jag tar del av vad Svenska Dagbladets ledarskribent har att säga i ämnet. Nyliberalen Mattias Svensson har ägnat ett helt yrkesliv åt att varna för statens makt över människor. Googla Mattias Svensson och DDR-Sverige och ni förstår vad jag menar.

Men på SvD:s ledarsida träder nu en annan Svensson fram. Eller en annan sorts liberalism kanske man ska säga. Gucci-liberalismen. Där medborgarna är skyldiga att förklara sitt val av keps för myndigheterna.

För Svensson tycker att förslaget är väl värt att pröva. Han tillstår visserligen att det "innebär en betydande integritetskränkning att få sin person eller sin bil genomsökt av polis, och denna procedur riskerar att återkommande drabba oskyldiga människor på grund av bostadsort eller etnisk tillhörighet."

Men det är inga problem, menar Svensson. För detta är "regeringen medveten om". 

Jamen då så. Klart man alltid kan lita på regeringen.

Han listar begränsningarna i lagen, som att varje visitation ska dokumenteras. Det gör resonemanget något mer begripligt men han återfaller sedan snabbt i tankebanor som skulle gjort partilojala östtyskar under 80-talet stolta: 

"Även hos polisen finns insikten om att det nya maktmedlet behöver utövas med gott omdöme, ”med måtta och med kallt huvud."

Efter att i decennier ha varnat för DDR-Sverige, är Svenssons tilltro till staten nu nästan rörande. Man ska förstås inte misstro polisen med automatik. Men jag gillar ändå den gamla Svensson bättre, som hade en viss skepsis inför att ge myndighetspersoner godtyckliga befogenheter. 

Men den nyblivet sorglöse statssocialisten Svensson betonar att lagen alltid kan ändras om något blir fel. Om lagen används till etnisk profilering skulle det "leda till att lagen drogs tillbaka".

Tillåt mig tvivla. 

Bredvid Mellin på pressträffen stod en Sverigedemokrat. Och bara några dagar efter nämnda pressträff kom SD med ett nytt förslag.  Jimmie Åkesson vill inte längre nöja sig med att visitera medborgarna. Nu vill han även kunna låsa in människor utan brottsmisstanke.

Att SD och Tidöpartierna skulle backa på förslaget om visitationszoner för att det "blev lite tokigt" bär helt enkelt inte sannolikhetens prägel. 

Svensson nämner också att regeringen hellre vill kalla visitationszoner för "säkerhetszoner". Och glider sedan smidigt över till att använda regeringens föredragna vokabulär i sin egen text. Lyssnar man riktigt noga kan man nästan höra tonerna av Die partei hat immer recht (partiet har alltid rätt). 

Det börjar bli alltmer sorgligt att bevittna nyliberaler som Svensson. De ekonomiska idéerna har aldrig varit något att hänga i julgranen. Men när det gällde rättigheter, försvaret av rättsstaten och motstånd mot auktoritära partier som SD brukade de ha en del vettigt att säga. 

Det är en förlust för det politiska samtalet att deras frihetsiver numera begränsas till att kritisera Systembolagets öppettider.