Och så Europas första grill för trädgården som inte grillar med kol utan som använder trä och får biokol som slutprodukt. Grillen lagrar koldioxid helt enkelt.
En man med knackliar berättade för alla om det klimatsmarta liandet, hur man gör, och i andra änden låg nya solceller av tegel som ersätter tegeltak på kulturhus. I ett rum hackande man och lärde sig göra bokashi.
Små steg allihop. Och jättestora.
Ändå hörde jag någon ropa: ”Flyget står för bara två procent av alla utsläpp medan 70 procent kommer från de största 100 företagen. Vi borde prata om det stora och inte det enskilda.”
Suck.
Har vi inte kommit längre?
Kamp, all kamp vare sig den är social, ekonomisk eller handlar om överlevnad (klimatet) måste alltid vara både och – både privat och gemensam.
Ändå förföljer den falska motsättningen allt motstånd och försvagar all kamp.
Jag minns när teoretiska texter skrevs inom 70-talsvänstern där man hävdade att ”klasskampen går före kvinnokampen”. Det gjorde att tjejerna lämnade vänsterrörelserna (kanske också för att männen gärna malande debatterade sina teser i en evighetsloop). I själva verket var ju kvinnokampen, feminismen, självklart en del av klasskampen, alltså om vem som ska ha makt över ekonomi och politik i samhället. Och den kampen blir bara stark när den också blir privat. Man kan inte vara feminist som man och sedan privat vägra leva jämställt.
På samma sätt fanns det feminister (och finns för all del än idag) som hävdade att transrörelsen förstör kvinnokampen. Och just där spricker den privata rädslan för verklig jämlikhet sönder den fina teorin man haft.
Man kan inte som fackföreningsledare vara för jämlika löner och minskade inkomstskillnader och samtidigt själv driva på för ohemula ersättningar och ekonomiska fördelar.
Man kan inte vara socialist och sedan gå över till lobbyföretagen eller finansvärlden och bli mångmiljonär på att hjälpa de krafter som förstör, dag för dag i praktik efter praktik, det politiska mål man påstod sig ha.
Det privata är politiskt.
Men varför?
Vad betyder det här att det lilla man gör själv faktiskt påverkar det stora vi gör, eller åtminstone försöker göra, gemensamt?
Det handlar om orden ”både och”.
När oljebolaget Shells chef säger att vi inte ska äta jordgubbar på vintern, importerade från andra sidan jorden, vi måste ändra livsstil, så är det givetvis ett hyckleri från en chef som skapar de största mänskliga utsläppen via bolaget han leder.
Men varför blir vi så förbannade?
Jo, för att han har rätt.
Det är fel att käka importerade jordgubbar på vintern.
Vi bör äta efter årstider eftersom vi inte kan frakta rent.
Att den enkla sanningen sägs av en hycklare som förstör klimatet gör oss rasande, men det betyder ju inte att vi har rätt att göra som Sara Skyttedal (KD) och barnsligt göra tvärtom. Ni vet hon som lovade flyga ännu mer när flygskatten infördes.
Poängen är att det stora gemensamma (ett politiskt beslut till exempel) definitivt snabbt kan förändra för det privata, men om det privata inte först ändras kommer det stora gemensamma aldrig att göra det.
Det finns ingen social eller miljömässig framgång som inte först har handlat om att några redan gjort det.
Vi kan inte tala förnuft med storkartellen av energibolag, vi kan bara privat göra allt för att minska deras makt. Bara om tillräckligt många svenskar skapar en annan energiverklighet (det vill säga gör egen el med solens hjälp) kommer politiken ändras i energifrågan.
Bara om tillräckligt många känner flygskam kommer politiken våga vrida om stödsystemet från flyg och satsa på tåg.
Bara för att de som har haft möjlighet också valde eldrift istället för fossilt började den revolutionen ta fart. Medan de inom det gröna som hävdade att det var ”bättre att köra en gammal diesel så länge som möjligt”, faktiskt skadade klimatkampen. Försenade förändringen.
Inget händer om det privata inte stämmer med idealet.
Ingen kamp överlever egen falskhet och korruption.
Att leva som man lär är ju heller ingen tung börda. Det man vill och vet att man ska göra är ju faktiskt roligare än att göra något man tycker är korkat och ohållbart.
Du kan inte flyga rent. Det finns ingen lösning för det idag. Inte ännu. Du kan däremot surfa rent om du stoppar in lika mycket ren energi i internet som du använder.
Du kan äta rent, men bara om du tar reda på hur maten produceras.
Det du gör, det jag gör, det vi gör är faktiskt politik. Det är det parollen ”det privata är politiskt” egentligen betyder.
Och när någon då säger att ”vi borde prata om de 100 företagen som förstör jorden” så är det bara att säga att det är ju det vi gör.
Genom fakta och siffror men också genom att skapa alternativ.
Vi gör både och.
Och då kommer förändringen.
