Ingenting är lika skenheligt som radikaliserade högermän som ömmar för att kvinnor ska kunna leva tryggt. För det handlar ju inte om kvinnorna. Det handlar om att kunna uppvigla mot invandring och i synnerhet muslimer. Alltid. Utan undantag. 

Det är vad som händer i Storbritannien. 

Ja, klart att det är helt uppåt väggarna vidrigt att groomingnätverk, med framför allt pakistanska män, kunnat utsätta så många flickor för övergrepp utan att myndigheterna satt stopp för det. 

Men mörkläggning? Rasande högermän drevar nu som om de själva, eller extremisten Tommy Robinson, skulle ha avslöjat det hela. Men medierna rapporterade om det här för tio år sedan. Och nu vill Elon Musk att samma medier ska brännmärkas. Det finns ingen logik. Bara splittring, bara hets. 

I grunden saknas omsorg om de drabbade flickorna och kvinnorna. Som så ofta när sviniga män ska försöka framställa sitt egentliga projekt i bättre dager. Musk vet vi ju behandlar sina tidigare partner som vandrande livmödrar, som ägodelar att utpressa och kränka. 

Så att han nu presenterar influencern Andrew Tate som något slags representant för sunt förnuft vad gäller Storbritanniens politiska framtid är ingen chock. 

Tate är en simpel hallick. Han har förnedrat kvinnor, han har sålt dem, han har profiterat på deras situation. Flera kvinnor anklagar honom för att ha våldtagit dem. Och en flicka som bara var 15 år. 

Tate har blivit rik på detta. Han har omsatt sin misogyni i att bli en profil för unga killar världen över. De betraktar honom som en idol. Musk tänker uppenbarligen likadant. 

Så går det som det går. Tate startar ett nytt pajasparti för att rädda nationen (och städar snabbt undan sin tidigare image som muslim), men gör det mest för att kunna starta en kryptovaluta med samma namn för att blåsa så många som möjligt. 

Det är patetiskt. 

Precis som när SD vill rädda svenska kvinnor genom att stoppa ”import” av män från länder där det råder ”medeltida värderingar” av det slag som ”vi mer eller mindre utrotat i det här landet”. 

Medan de drömmer om en hemmafru som kanske, kanske inte ska ha rösträtt.