Problemet med antisemitism är framför allt två saker.
Utöver det att rasism är moraliskt förkastligt är den också splittrande. En rörelse kan bara växa när den är inkluderande.
För det andra, antisemitism bygger i grunden på ett falskt antagande om världen. En vanlig föreställning är att det finns en liten mäktig grupp eller ”elit” som i hemlighet styr det mesta som sker i världen. Sådana tankar tar sig i uttryck på olika sätt, ett vanligt exempel är kritik av media. Självklart finns det många gånger behov av att titta på enskilda publicistiska beslut, vinklar och användning av felaktiga begrepp men om man tycker att all media vinklar alla nyheter till Israels fördel då måste man stanna upp och fundera ett extra varv. Sådana tankar förvirrar den verkliga konflikten och lösningarna.
Utmaningen just nu handlar om hur man kan prata om dessa saker för att röra sig framåt när debatten, inte minst från högerkanten, är upptrissad till max. Samtidigt som många som har gjort fel inte vill erkänna det.
Det här har blivit aktuellt på sistone när flera influencers med många följare pekats ut som spridare av konspirationsmyter och antisemitism. I nästan samtliga fall har svaret från dessa influencers varit att de inte är antisemiter för de har ”inga problem med judar”. Svaret visar på just problem, upptagenheten med att påvisa att man inte är antisemit flyttar fokus från den viktiga frågan om vad som är antisemitiskt i det man har spridit. Ett annat problem är okunskapen om att antisemitism bara handlar om vilken relation man har till judar.
I en krönika i SKMA (16/12) pekar Rasmus Fleischer på några möjliga förklaringar till detta. Han menar att debatten fastnar i att diskutera huruvida någon ”är” antisemit eller inte, men att den frågan är felställd, det intressanta är vad som är antisemitism och om personen medverkat till att sprida vidare myterna, inte om den personen är antisemit. Fleischer skriver:
”Att vara antisemit brukar definieras som en övertygelse. Men antisemitismen är mer än bara en övertygelse. ’Antisemitismen är ryktet om judarna’, förklarade filosofen Theodor W Adorno och satte fingret på en viktig aspekt. Rykten blir verksamma genom att spridas, snarare än genom att övertyga. Den som sprider vidare ett rykte behöver alls inte vara någon som är övertygad om att ryktet är sant. På samma sätt behöver man inte vara övertygad antisemit för att sprida ’ryktet om judarna’.”
Dessa rader är viktiga att förstå, för en annan missuppfattning som jag ser allt oftare är idén om att judar inte kan vara antisemiter eller spridare av antisemitiska tankefigurer. Eller att araber skulle vara ”semiter” och därför inte vara antisemiter. Men inget hos en individ är garanti mot att vara spridare. Du kan vara muslim och ge syre åt islamofobi och du kan vara jude och spridare av antisemitism.
Många gör misstaget och tänker att allt han säger är halal och koscher.
En röst som många propalestinier sprider är statsvetaren och författaren Norman Finkelstein. I många inlägg har han uttryckt sig problematiskt om situationen i Israel och Palestina, bland annat har han kallat Gaza för koncentrationsläger. Han är också djupt ifrågasatt efter flertal böcker han har skrivit bland annat om Förintelsen som innehåller konspirationsmyter. Men många gör misstaget och tänker att allt han säger är halal och koscher eftersom han är jude och hans föräldrar är Förintelseöverlevande.
Finkelstein är ett skolboksexempel på att ingen är immun, och att vi andra inte kan gömma oss bakom en persons bakgrund.
