Ledare: Inga vinnare i partiledardebatten

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Debatten var skrikig och visionslös och ändå aldrig särskilt konkret. För det mesta verkade det viktigare att peka ut fel hos motståndaren än att komma fram med några egna förslag. Varje tv-tittare som orkade ta sig igenom debatten förtjänar en eloge. Eller kanske snarare kondoleanser. För när politik framställs på det här viset är det inte konstigt att väljare tappar tron på demokratin.

Det är lätt att tänka att debatter måste vara så här – att hetsen och fördummandet är en konsekvens av att det inte finns så stora skillnader mellan partierna i dag. Men det är snarare formatet som skapar utrymme för den taktik som handlar främst om att göra ned motståndaren.

När ”vi behöver fler jobb” accepteras som politiskt ställningstagande, helt utan krav på förslag eller problemformuleringar, suddar det ut konfliktlinjerna och det blir en gångbar taktik att påpeka vad motståndaren gör fel i stället för att berätta hur man själv vill göra rätt.

Det är ett hån mot väljare att det inte finns mer utrymme för eftertanke och analys. Vid ett tillfälle i söndagens debatt ville statsminister Löfven beskriva arbetsmarknaden, bara för att avbrytas av Annie Lööf med uppmaningen: sluta analysera.

Precis som det mesta i politiken är detta ingen naturlag. Med ett annat debattformat skulle andra värden kunna premieras, vilket tvingar debattörerna att byta taktik.

Det första man måste göra är att stoppa skrikandet. Såväl internationellt som när man tittar historiskt i Sverige är det vanligt med talarlistor och klockad talartid. Det gör kanske debatten lite mindre händelserik, men när man vet att man har två minuter på sig, och inte kan bli avbruten vilken sekund som helst, blir det plötsligt mindre viktigt med oneliners och mer viktigt med genomtänkta inlägg med substans.

Sedan måste det bli slut på lögner och trixande. Alltför mycket debattid går åt till att dementera olika siffror fram och tillbaka. Vad menar egentligen Alliansen när de pratar om ”en miljon i utanförskap”? Är det regeringen eller Centerpartiet som budgeterar för flest laddstolpar för elbilar? Det är enkla faktafrågor, och det måste rimligtvis vara programledarnas grundläggande journalistiska ansvar att kunna sätta ned foten när någon använder diffusa siffror eller tänjer på sanningen.

Söndagens debatt var slöseri med tid. Det var skrikigt och konstant högt tonläge helt utan att någon blev klokare. När debatten plötsligt avbröts, mitt i en hetsig diskussion om säkerhetsläget i Östersjön, verkade alla lika förvånade. Ingen hade förstått att man hade närmat sig slutet. Så kan man känna igen ett riktigt dåligt debattupplägg.