Svaret är att det går helt lysande. I alla fall för privata hyresvärdar som visar upp mycket starka resultat och gjort miljardvinster under de senaste åren. Efterfrågan är dessutom hög, med långa köer och få längre vakanser. Rimligtvis borde det innebära att den privata ägandeformen effektiviserat bostadsmarknaden och att priserna därmed skulle gynna kunderna. Men ack, nej.
I Göteborg vill de privata hyresvärdarna chockhöja hyrorna med i snitt 9,5 procent med hänvisning till inflationen. Det är lite svårt att få ihop, särskilt mot bakgrund av Hyresgästföreningens senaste granskning av de privata fastighetsföretagens ekonomi. Man konstaterar bland annat att ”den ökade inflationen inte har satt några spår i företagens ekonomi”. Och: ”Trots inflationen, ökade taxor och ökade priser på byggmaterial har de privata fastighetsägarna lyckats ökat sina marginaler.”
Och det slutar inte där.
I genomsnitt har de privata företagens marknadsvärde ökat med 55 procent sedan 2019. I årsredovisningarna märks en stark utveckling där driftnettot – det överskott som finns kvar efter drift, underhåll, fastighetsskatt och fastighetsadministration – ökat med 9,9 procent sedan 2019. Utvecklingen är fortsatt positiv fram till och med andra kvartalet 2022. Även överskottsgraden – det vill säga driftnettot i relation till hyresintäkterna – ökar under perioden. Värt att notera i sammanhanget är även att privata hyresvärdar har en nästan dubbelt så stor överskottsgrad som de allmännyttiga företagen, 67,8 procent jämfört med 38,2 procent (2021).
Det är en chockhöjning av hyrorna som de privata bostadsvärdarna i Göteborg försöker pressa fram. Kraven har väckt starka känslor hos hyresgäster såväl som ideella organisationer. Förra helgen samlades ett hundratal personer under parollen ”Stoppa hyreschocken!” för att protestera.
Bostadspolitiska Gruppen Norra Göteborg skriver på sin Facebooksida att de ”vägrar acceptera absurda hyreskrav i en tid då alltfler måste vända på varje krona för att få vardagen att gå ihop”. Här har de helt rätt. Hela samhället, förutom de privata bostadsföretagen, står inför ett tufft ekonomiskt läge. Många hushåll lever redan på marginalen samtidigt som facken flaggar för kommande reallönesänkningar.
Det kan omöjligen vara upp till hyresgäster att acceptera chockhöjningar från fastighetsföretag som går strålande bra och presenterar en serie av starka kvartalsrapporer efter varandra. Som exempel kan nämnas att den göteborgska Fastighetsvärden Wallenstam ökat sitt driftnetto med 9,5 procent sedan andra kvartalet förra året. Det innebär 82 miljoner kronor i klartext. Ändå kräver man utöver detta en historisk hyreshöjning på nära tio procent.
Det hela är absurt, och ger intryck av att man försöker utnyttja inflationen i syfte att cementera en högre hyresnivå och därmed en högre vinstandel.
Men kanske finns ett litet hopp. I Stockholm blev nyligen den första stora hyresuppgörelsen färdig. Efter krav på tioprocentiga hyreshöjningar fick Balder backa till 3,25 procent och ett ”kristillägg” på 110 kronor i månader under tolv månader. Not great, not terrible. Huruvida ”kristillägget’”blir tongivande även vid de andra förhandlingarna i resten av landet återstår att se. När fastighetsföretagen gör miljardvinster samtidigt som hushållen svettas vore det mer rimligt med en krisrabatt på hyran.
Från nationalekonomiskt håll upprepas ofta vikten av att löntagarna tar ansvar för inflationsutvecklingen genom att inte driva upp lönerna. Något som i Sverige hörsammas av fackförbunden; LO:s centrala krav täcker exempelvis inte inflationskostnaderna.
Påbudet om en ansvarsfull hållning behöver dock nå även staten och näringslivet. Fastighetsägarnas agerande är direkt ansvarslöst. Det är hög tid att uppvisa ett minimum av samhällsansvar.
