Vilket är världens tredje mest talade språk?

Spanska, brukar de flesta gissa på. Eller är det engelska? Är franska så stort?

Men rätt svar är hindustani. Hindustani är ett samlingsbegrepp för två språk – hindi som talas i Indien och pakistanska urdu. Men det är främst politiska och religiösa orsaker bakom att språken räknas som olika – det är i princip samma språk. Tillsammans talar 608 miljoner människor hindustani,  att jämföra med de 559 miljoner som talar spanska.

Tredje störst alltså.

Ändå framstår tanken på att svenska elever skulle läsa hindi på gymnasiet som något fullständigt apart. De allra flesta läser fortfarande spanska, tyska eller franska, precis som vi gjorde på 1950-talet. Att läsa arabiska, ryska eller kinesiska är fortfarande mycket ovanligt. Att läsa indiska språk skulle troligen betraktas som höjden av flum.

Men så borde det inte vara. 2027 spås Indien bli världens tredje största ekonomi. Det är redan världens största land, då Indien gick om Kinas folkmängd 2023. I stora delar av världen är Bollywood betydligt mer populärt än Hollywood (i Sydasien, Mellanöstern, Afrika och hos den indiska diasporan). Indier är dessutom sedan några år tillbaka den största invandrargruppen till Sverige.

Kunskapen om detta i Sverige och väst är häpnadsväckande låg. De flesta västerlänningars bild av Indien är daterad med ett par decennier.

Trots att Indien är på väg att hämta sig från århundraden av kolonialism och exploatering dominerar fortfarande en bild av landet präglad av fattigdom, underutveckling, skojiga elefanter och  kastsystem.

En bekant blev exempelvis helt chockad när han reste till en av Indiens storstäder och upptäckte att han kunde använda dejtingappen Tinder ungefär som hemma. Han hade en bild av indiska tjejer som fjättrade vid spisen. Att indier festade, var gamers, fanns på dejtingappar, var feminister, gothare, ja ganska lika hans vänner i stockholm, sprängde nästan hans kolonialt präglade hjärna.

Och även om fattigdom och orättvisor är utbredda i Indien vore det fel att utmåla tindrande Mumbaibor, som enbart en liten elit. Över 300 miljoner Indier lever ett medelklassliv som de flesta svenskar skulle känna igen sig i eller vara avundsjuka på.

Det förlegade synsättet återfinns i världspolitiken. Världens största land är exempelvis inte en permanent medlem i FN:s säkerhetsråd. Försvaret brukar vara att FN:s säkerhetsråd av tradition består av de vinnande makterna i andra världskriget – som om kriget kunde ha vunnits utan indiska soldater och exploatering av landets resurser (här ska särskilt nämnas hur britterna skeppade livsmedel från Bengalen till England, samtidigt som miljoner bengaler svalt ihjäl).
Det är hög tid att uppdatera synen på Indien. Det är förstås sant att Indien präglas av enorma ekonomiska orättvisor, patriarkal kvinnosyn och kastsystem (som är förbjudet i lag, men fortfarande på många håll skapar acceptans för ett hierarkiskt tänkande). Och att den nya medelklassen inte låtsats om situationen för landets mest fattiga och daliter (lågkastiga).

Men ser man bara det kan man inte förstå landet.

Indien är också journalistik i världsklass (inte minst de indiska journalister som nu trotsar modiregimens censur). Ett tech-under som varit instrumentellt för AI-hypen och fostrat flera av de ledande i branschen. En ekonomi och försvarsmakt, som vare sig vi vill eller inte, kommer vara avgörande för världens utveckling. Och om den indiska politiken framöver väljer demokratin eller auktoritär högernationalism, kommer att påverka världens utveckling minst lika mycket som ifall Trump hamnar i Vita huset.

Framtiden är helt enkelt Indiens. Väst ignorerar det på egen risk.