USA är världens mäktigaste stormakt och det där förändras inte av att andra nationer blir rikare, det förändras först när supermakten slutar vilja vara supermakt och istället agerar för en rättvisare värld. Ropet ”America First” avslöjar att det där kommer dröja länge, men det är ett rätt avslöjande begrepp för hur kan ett land prioriteras själv före alla andra och tro att det inte slår tillbaka?
Jo, för att man kan.
USA kan.
Ingen kan egentligen säga emot.
Det finns ingen statlig makt i världen som kan utmana, det som styr världspolitiken är inte USA:s styrka kontra andra länders svaghet, det som styr är huruvida USA är intresserade av att pressa ett land, en regering eller en marknad. Om det fanns ett ekonomiskt intresse för USA att pressa Putin till den kaotiska nyliberalism som Jeltsin genomförde, ja, då skulle det ske. Om det var så att USA verkligen hade intresse av att ”befria Syrien” så skulle det ha skett precis som man ”befriade” Irak eller Libyen. Det vill säga slog sönder statsapparaterna och lät dem brytas sönder till maktlösa klansamhällen.
Med Trump som president har amerikanska banker och Wall Street fått en aktiv aktör globalt. Tanken att USA under honom skulle gå in i en inre resa och ”överge världen” var naiv. Handelskriget mot Kina och EU är på riktigt och desperationen på liberala sidor över att den världsordning man trodde skulle gälla, inte längre gäller, är talande. Poängen med ett handelskrig är inte att isolera makten och ekonomin till den egna nationen, poängen är att tvinga andra att acceptera förändringar som gynnar den starke parten.
Det är inte amerikanskt stål Trump vill stödja.
Det är bättre villkor från alla andra visavi USA han vill skapa.
USA vill att Kina öppnar banksystemet och låter amerikanska banker delta i den utlåningsfest som finns i landet. (Vilket kommer göra Kina svagare eftersom regeringen då inte kan skydda medborgarna när dåliga lån blir kriser.)
USA vill att EU – läs Tyskland – slutar utmana med gigantiska handelsöverskott. Tullar på bilar och stål är ett förhandlingsvapen. När EU – världens största ekonomi – går till WTO för att klaga så är det maktlöshet, inte makt vi ser.
Det här betyder självklart inte att USA gör rätt, sett till världens behov av samarbete, fred och gemensamma investeringar inför klimathotet. Det bara visar att makt är… makt.
USA:s makthavare, de ekonomiska en procenten runt finanskapitalet, behöver inte bekymra sig om någon allmänhets reaktion eller andra nationers svar.
När Angela Merkel lovade vidmakthålla Iranavtalet som Trump övergav så kom samma löften från övriga EU, men i praktiken blev det tomma ord.
För de europeiska företagen är inte intresserade av en konflikt, tyska storföretag vek sig snabbt och tankarna att Iran skulle kunna upprätthålla avtalet genom att ersätta dollar med euro vid oljehandeln, blir en tanke men aldrig verklig makt.
Handelskrig är inte en amerikansk uppfinning. EU och Sverige har handelskrig mot Kina när det gäller solceller och nu elcyklar (!). Ännu tydligare är att när kinesiska konsortium – med statens stöd – vill gå in och bygga infrastruktur i EU så stoppas det. Å andra sidan stoppar Kina EU-företag från inflytande genom att kräva samägande för att öppna den enorma marknaden. Det är därför Volvo ägs av kinesiskt kapital och inte av amerikanskt idag.
Men vem kan stoppa USA?
På allvar?
USA är den stormakt som går ut i krig över hela världen. Just nu via Saudi Arabien som krigar i Jemen. Kostnaderna för USA:s ”krig mot terror” är enorma 5 600 miljarder dollar sedan 2001, eller omräknat per amerikan så handlar det om ungefär 230 000 kronor per invånare. Att det inte skapar motstånd beror på att både demokrater och republikaner stöder det hela och det finns inget folkligt motstånd mot själva grundidén om ”national security”.
Vilka dumheter och pinsamheter presidenten än skapar – och de är oändligt många vilket amerikanska maktlösa medier ständigt berättar – så sitter han självklart kvar så länge han levererar bättre villkor och ökad vinst.
Ibland tror jag hela denna mediecirkus runt honom mer handlar om att dölja det han egentligen gör än något annat.
Det finns egentligen bara en stor svaghet hos världens mäktigaste land. USA:s oljetörst fortfarande är betydligt större än det man kan producera själv via fracking. Det ökande globala oljepriset kommer skada USA:s ekonomi och den stat som försöker utnyttja eller hindra flödet av oljan kommer få ett ovälkommet besök.
Att USA:s militärbudget är världens största och att alla länder som vill handla globalt tvingas äga dollar – vilket alltså betyder att USA inte behöver bry sig om underskott i offentliga finanser, hela världen betalar – gör att du kan lita på att imperiet verkligen menar allvar när man ropar ”America first”.
Men Parisavtalet? Klimatet?
Tja, varför skulle världens rikaste och mäktigaste elit bry sig nu, när de aldrig gjort det förut?
Nej, det är inte en slump att amerikanska miljardärer återigen drömmer om Mars.
De gör det för ”mänskligheten”. Eller? Kanske man mer ska se det som reservutgång.
