Hur illa är det i Grekland? Exempel:

• Landets ekonomi har krympt med en fjärdedel.

• Minimilönen har sänkts med 22 procent, från motsvarande 7 200 kronor till 5 600.

• Lönen för dem som arbetar i offentlig sektor har sänkts med cirka 15 procent.

• Pensionerna har totalt sänkts med 40 procent.

• En av tio greker lever i extrem fattigdom.

• En av fyra är arbetslös.

• Fyra av tio barn lever i fattigdom.

• Hemlöshet har ökat med 25 procent.

• Budgeten för sjukvård har krympt med 40 procent.

• 2014 var hushållens disponibla inkomst lägre än 2003.

Fredrik Reinfeldt visade inga sympatier för grekerna under sin tid som statsminister.

– Långsiktigt kan inget lösas i Grekland med mindre än att det grekiska folket och de grekiska folkvalda reformerar den grekiska ekonomin, sa han 2011.

I fjol, mellan valförlusten och sitt nya uppdrag åt en amerikansk finansjätte:

– De (grekerna) har ju fått en helt felaktig uppfattning om att det pågår en konspiration mot Grekland, som inte har med grundfundament i ekonomin att göra.

Stefan Löfvens analys liknar företrädarens.

– Grekiska folket och Grekland tycker att de har blivit hårt ansatta med de krav som följer. Men det är sist och slutligen så att det upp till varje medlemsland att se till att vi har ordning och reda på finanserna, sa han för drygt ett år sedan.

– Man kommer inte undan utan egna uppoffringar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Dagens ETC har tidigare tagit upp de mytbildningar som använts för att motivera drastisk nedskärningspolitik i utbyte mot lån. Allt från lata greker (som jobbar runt 2 100 timmar/år medan snittet för OECD-länder ligger på 1 800 timmar) till förvuxen offentlig sektor (som före krisen utgjorde knappt 45 procent av BNP, mindre än genomsnittet för eurozonen).

Dagens ETC – Kajsa Ekis Ekman – har intervjuat både Alexis Tsipras, Syrizas partiledare, och Yanis Varoufakis, tidigare finansminister.

Dagens ETC har träffat desperata greker.

Dagens ETC har rapporterat om hur forskare kommit fram till att de första lånen till Grekland, på drygt 2 000 miljarder kronor, inte alls gick till att stärka statsbudgeten. Eller, 90 miljarder gick dit. Knappt fem procent. Resten gick till att betala av tidigare lån och räntor. En stimulansåtgärd för europeiska banker. Inte minst tyska. En risköverföring, från banker till vanliga greker.

Konspiration?

Alls inte, säger Fredrik Reinfeldt.

Ordning och reda, säger Stefan Löfven.

Rekommenderad läsning för dem båda är Internationella valutafondens (IMF) egen granskning av fallet Grekland. Den kom förra veckan. Nu har IMF annars inte gjort sig känd som en organisation som drar lärdom av misstag, eller ens erkänner dem. Trots det katastrofala misslyckandet med Argentina, som bröt med IMF i början av 00-talet, har receptet fortsatt att vara åtstramningar.

”IMF ska enligt sina stadgar verka för ... makroekonomisk och finansiell stabilitet. Syftet är att bidra till en balanserad ökning av världshandeln och främja ekonomisk tillväxt och ökad levnadsstandard i världen”, heter programförklaringen från svenska Riksbanken (Sverige har 0,93 procent av rösterna i IMF).

Hur har uppdraget fullföljts vad gäller Grekland?

IMF ingår i trojkan tillsammans med EU-kommissionen och Europeiska centralbanken. Det har varit ”uppenbara misslyckanden”, konstaterade IMF redan 2013. Därefter har kritiken successivt blivit skarpare. Grekland måste få ”ovillkorliga” skuldlättnader, krävde IMF i våras, och varnade för att 60 procent av den grekiska statsbudgeten år 2060 kommer att ätas upp av räntebetalningar. Det var menat som ett budskap till EU (Tyskland). Men det tycktes även utgöra försiktig självkritik.

Den nya granskningen är däremot så mycket mer än ljummen självkritik. Den – genomförd av en oberoende del inom organisationen – är en uppgörelse med IMF:s hela hantering av Grekland, och dessutom med IMF som global ekonomisk aktör. Det som förs fram är graverande.

Avgörande beslut har fattats utan att dokumenteras. I efterhand är beslutsfattare ovilliga att visa upp det material som ändå finns. Granskningen beskriver en ”egenkär kultur” som leder till ”ytlig och mekanisk” analys. Plötsligt har undantagsregler införts utan att förankras, förklarade med att krisen riskerade att sprida sig, och med målet att ge Grekland ytterligare lån.

Grekerna fick en chockdoktrin som tvingat landet in i en nedåtgående spiral, där nedskärningar ger nya nedskärningar. Yanis Varoufakis talar om ”ekonomisk skendränkning”. Han anser att det är skandalöst att grekerna drabbats så hårt.

Den instans som granskar IMF hamnar förbluffande nära honom. Ur rapporten:

”Om det var en viktig angelägenhet att förhindra en internationell smitta, skulle kostnaden för att förebygga ha tagits – åtminstone delvis – av det internationella samfundet.”

Istället, just en konspiration.

Fonden har missbrukats för att rädda eurosamarbetet och europeiska banker.

Källa på det?

IMF.