Om ett år är det allmänna val och före det, i slutet av maj, skall vi också genomföra val till EU-parlamentet, 2014 benämns ”Supervalåret”. Val – och demokratinämnden har ansvar för att det går rätt till formellt och demokratiskt. För egen del känner jag mig peppad och hedrad att ha fått uppdraget som ordförande i Val- och demokratinämnden och har en ambition att vi skall få till en organisation kring valet som ökar tillgänglighet och valdeltagande.
Med tanke på det nyss genomförda kyrkovalet och ”ideologiska trender” i det valet så tycker jag att det finns all anledning för de partier som har för avsikt att ställa upp i valet till kommunfullmäktige i Hällefors att tänka till lite.
I Grythyttan vill företrädarna för såväl Socialdemokraterna som Grythyttelistan se att politiken läggs åt sidan och att fokus i stället läggs på kyrkans verksamhet som de då betraktar som opolitisk, hur Borgerlig samling ser på saken får vara osagt, men jag tror att det sen tidigare råder samsyn inom församlingen på den punkten. Med ett sådant synsätt måste man ta sig en funderare över om val på församlingsnivå över huvudtaget behöver genomföras.
I Hällefors hävdas motsatsen från kyrkorådets s-ordförande Bo Nilsson, han anser inte att partipolitiken i kyrkan ska raderas ut. Att ”Kyrkans framtid” med Arne Rubin i spetsen kom in i kyrkofullmäktige och att borgerlig samling inte ställde upp i valet till kyrkofullmäktige kommenterar han så här: ”Vi är satta att sköta det gemensamma, vi har samhällsansvar. Begravningsavgiften som alla betalar är ett exempel. Vi är ingen religiös förening, frågorna vi handskas med är större än så.”
I kyrkovalet röstar man också på de som skall ingå i stiftsfullmäktige, ”kyrkans regionala nivå” och kyrkomötet ”kyrkans riksdag”. Av naturliga skäl så är det svårt för de lokala alternativen att ta sig in där, de saknar företrädare utanför församlingen. På så sätt minskar den lokala församlingens möjligheter att påverka hur kyrkan utanför den egna församlingen skall verka, organiseras och framförallt hur den ska se på och förhålla sig till samhällsuppdraget.
För egen del sympatiserar jag med Bo Nilssons synpunkter och känner stor oro över att synen på kommunpolitiken är på väg åt samma håll, att det skulle vara intresset för kommunal verksamhet som förenar i stället för ett engagemang som grundar sig på olika politiska ideologier. Ett tecken på det skulle kunna vara de många olika varianter av koalitionsbildningar som finns runt om i landet, som vi också kunnat bevittna i Hällefors. Jag har inte kunnat se några ideologiska skillnader mellan de olika koalitionsbildningar som passerat Hällefors under innevarande mandatperiod och det talar kanske för att det inte finns några och att det finns andra bevekelsegrunder för samarbete. Men ändå är jag, precis som många andra övertygade om att de olika politiska ideologierna gör skillnad.
En utmaning för de partier som tänker ställa upp i valet till kommunfullmäktige är att tydliggöra de ideologiska skillnaderna i lokalpolitiken och på vilket sätt det i så fall skulle kunna visa sig i sak. På riksplanet är skillnaderna tydliga och det är allt fler som inte vill ha Fredrik Reinfeldt (M) skattesänkningar, som hellre vill att pengarna finns kvar i vår gemensamma kassa för att användas till vår gemensamma välfärd. ”Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov.”
Susanne Grundström