För varje ord raserades också argumenten för alla som ursäktat det urskillningslösa, sadistiska våldet mot palestinier, som kallat bombningar och fördrivning för en proportionerlig respons efter Hamas och andra gruppers terror den 7 oktober.
Israel utsattes för ett fruktansvärt brott.
Israel svarar i detta nu genom att själva begå ett brott.
Eller misstänkt brott, för ICJ:s utslag är provisoriskt, för att slå fast folkmord eller andra rubriceringar krävs först insamling av bevis, något man också kräver att Israel genast ska möjliggöra.
Juridiken är en sval, steril plats men det som blev sagt i Haag har en enorm betydelse.
Israel uppmanas – och detta är bindande – att omgående säkerställa att civila inte faller offer för landets krigföring.
Israel måste tillåta humanitär hjälp att nå Gaza.
Israel måste bestraffa de individer som propagerar för etnisk rensning, i praktiken högerextrema medlemmar av Benjamin Netanyahus egen regering.
Israel åläggs att inom en månad rapportera vad man gjort för att hörsamma ICJ.
Det här förändrar allt.
Ja, faktiskt.
Svaret från Israel kommer att vara upproriskt – ministern för nationell säkerhet skrev ”Haag Schmag” på X – man kommer att förhålla sig till denna globalt sett högsta instans på samma sätt som man tidigare nonchalerat en myriad FN-resolutioner.
Men det är inte Israel ensamt som avgör hur länge Gaza och dess invånare kan missbrukas som kollektiv bestraffningsyta för begångna övergrepp. Israel behöver sina allierade. Europeiska stater. USA, speciellt USA.
Undrar just vad Joe Biden tänker nu?
Undrar hur Tyskland resonerar, eftersom man genast skyndade till Israels sida – som om Sydafrikas ärende från början var banalt och orättfärdigt?
Undrar hur det känns för dem som delat vidare grundlösa påhopp om att Sydafrikas agens i detta inte alls är humanism, eller internationella konventioner, utan snarare något slags maskopi med antingen Hamas eller Iran (det senare har Netanyahu hävdat)?
Det som just nu drabbar Gaza blev märkligt utristalliserat. Donoghues uppräkning av besvärande omständigheter. Så många döda, så många på flykt, så många hus förstörda. Att det pågår folkmord kan inte uteslutas. En risk föreligger.
Alla måste förhålla sig till detta.
Folkmord.
Alla måste förhålla sig till detta.
Till att en specialiserad domstol sänder en skarp varning. (Dessutom en balanserad sådan. Självklart nämns även de 1 200 mördade och de gisslan som fortsatt hålls av Hamas.)
Brittiska journalisten Owen Jones, vars rapportering kring ICJ och anmälan varit mer professionell och utredande än nästan alla svenska mediers, konstaterar följande:
”Detta betyder att västerländska regeringar, politiker och journalister har hejat på vad den allra högsta domstolen tror kan utgöra ett sannolikt folkmord.”
För många borde det vara en skammens dag.
För många kommer nu ett avgörande ögonblick.
Kommer de som erkände ICJ:s auktoritet och mandat i samband med tidigare utfall mot Ryssland och Myanmar att nu på samma sätt respektera detta preliminära utfall gällande Israel?
ICJ ger Israel direktiv.
Upphör att döda civila.
Upphör att förstöra Gaza.
Den som tror på folkrätt, på palestiniernas rätt till liv och människovärde, på Israels förmåga att agera som en normalt funtad nation, faller utan reservationer in bakom denna begäran.
Eller som Nimer Sultany – jurist, palestinier, israelisk medborgare – skrev i The Guardian för ett par veckor sedan:
”Sydafrikas ingripande syftar till att skydda liv som västländerna inte verkar bry sig om – och av den anledningen är det både berättigat och hedervärt. Sydafrika har betonat att landet har en rättslig skyldighet att förhindra folkmord. Skulle domstolen utfärda provisoriska åtgärder mot Israel, kommer varje stat som är medlem i folkmordskonventionen att meddelas att de också har en skyldighet att förhindra folkmord.”
