En stor kommun som Göteborg handlar varor och tjänster för mångmiljardbelopp – varje år. Upphandlingslagstiftningen är långt ifrån känd som politikens eller tjänstepersoners bästa vän. För att leva upp till lagens krav så finns ett antal beståndsdelar som ska säkra så att kommunen låter företag tävla om att erbjuda en vara eller en tjänst till lägsta pris. Om inte andra kriterier lyfts fram i förfrågningsunderlag.

En kommun styrs av politiker som i många fall vill göra världen bättre. I varje fall för invånarna i kommunen. Oftast är politikerna också inne på att göra detta utan att samtidigt försämra för människor på platser utanför kommunen eller för den delen utan att försämra miljön på kuppen.

I Göteborgs kommun har ett långsiktigt arbete för att upphandla miljömedvetet och socialt hållbart pågått. När det gäller varor, producerade utomlands, innebär socialt ansvar att till exempel kräva att mänskliga rättigheter tillgodoses för de anställda enligt ILO-konventioner.

Denna ledare gäller sociala hänsyn i upphandling av tjänster. Enligt Upphandlingsmyndigheten kan det bland annat röra sig om sysselsättningsmöjligheter som till exempel krav på att leverantören vid utförande av kontraktet ska anställa eller erbjuda praktik till personer som står långt från arbetsmarknaden. Det kan också röra sig om krav på lika möjligheter och rättigheter för kvinnor och män, fysisk tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller social integration som kan underlätta för civila samhällets organisationer att delta vid offentlig upphandling.

Sammanfattat kan sägas att politiken har fått rätten att använda redskap för social hållbarhet i samband med att de upphandlar tjänster för miljarder. Redskap som de styrande i Göteborg har sett går helt i linje med hållbarhetsmål som politiken driver i övrigt: att få särskilt utsatta på arbetsmarknaden i jobb, att öka jämställdheten och att tillgodose full inkludering i samhället för alla, oavsett funktionalitet.

Alliansen, med stöd av Vägvalet och Sverigedemokraterna, bestämde i kommunfullmäktige den 25 februari att Göteborgs linje hädanefter ska vara att sociala hänsyn ska användas, även om det lindas in i en svår beslutssats, mer restriktivt. Syftet, enligt det borgerliga yrkandet är ”… mindre byråkrati och att orimliga krav försvinner”.

Det är oklart vad Alliansen, VV och SD riktigt menar. Vilka av ovanstående krav är orimliga? Men det fullmäktige beslutade häromveckan står oavsett i klar motsats till det mål som finns i de rödgrönrosas budget. Signalen från kommunfullmäktige är nu plötsligt att de sociala kraven ska minska, snarare än det motsatta som hade varit rätt väg att gå.

Ibland är politik att inte vilja använda sig av de redskap som ändå har givits … sorgligt! Särskilt för dem långt från arbetsmarknaden som nu eventuellt går miste om anställning och praktik, synd för jämställdhetskrav och för arbetet med ökad fysisk tillgänglighet.

För övrigt: Återigen lyfts röster för att individer från 16 års ålder borde få rösta. Det är bra. Allt talar för att gymnasieåldrarnas unga är precis lika kunniga i samhällsfrågor som äldre personer. Kanske mer insatta till och med.