I ett pressmeddelande från Hamnarbetarförbundet blandas en god nyhet – att blockaden av krigsmateriel till och från Israel kommer att genomföras – med beskedet att förbundets vice ordförande Erik Helgesson varslas om uppsägning. Helgesson säger till Dagens ETC att han förmodar att det gäller hans uttalanden i samband med blockaden.

Det är anmärkningsvärt att en fackligt förtroendevald hängs ut som en säkerhetsrisk och sparkas, för uttalanden som han gjort å sina medlemmars vägnar. Anmärkningsvärt, men inte förvånande, med tanke på hur säkerhetsläget kommit att brukas som vapen mot förenings- och yttrandefriheten.

Helgesson säger att han trots beskedet är glad för det stöd han fått. Det är också här min stolthet kommer in, en stolthet över att tillhöra samma solidariska rörelse som Hamnarbetarförbundet, som modigt vågar strida för sina medlemmars rätt att markera mot Israel.

En rörelse som dessutom backar Helgesson när arbetsköparen försöker sparka en facklig representant.

Tystnaden från socialdemokratiskt håll är pinsam – men väntad. Det var ändå en S-regering som drev igenom anti-strejklagarna. Och vad väljer LO att göra? Jo, tiga i frågan, och posta klipp från Grammys.

En arbetarrörelse värd namnet har här chansen att visa solidaritet med de som vågat stå upp för facklig kamp och mot folkmord. Under tiden är jag stolt över att tillhöra samma rörelse som Hamnarbetarförbundet. Som Helgesson säger: ”Vi kommer ur detta, och jag ska ingenstans.”