Ledare: I kulturen frodas kritik mot kapitalism

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Serien är forfarande full med känslor och humor, men nu finns ett tydligt antikapitalistiskt drag. Systemet med privata fängelser kritiseras, liksom hur profit får stå över människovärde. När krigstraumatiserade veteraner får jobb som fängelsevakter i stället för utbildade (eftersom de är billigare arbetskraft) kan du ana varthän det barkar. 

Serietecknaren Liv Strömquist tar sig också hon an kapitalismen i sin kommande bok ”Uppgång och fall” som släpps lagom till bokmässan. En fråga hon ställer är: varför tar ingen tag i det globala problemet med extrem rikedom?

I dagarna såg jag en film som hade svensk premiär i januari men som hade gått mig förbi: Big short. Med hollywoodstjärnor som Brad Pitt, Steve Carell, Christian Bale och Ryan Gosling (ingen B-film alltså) berättas den sanna historien om några finansspekulerare som förutsåg krisen 2007. Filmen är hejdlöst rolig och folkbildande (äntligen fattar jag subprimelån!) men framför allt dystopisk. För det står klart att så länge det kapitalistiska systemet är intakt, kommer ingen förändring. Utan det blir invandrare och fattiga som får skulden för den havererade världsekonomin, som Steve Carell förutspår i filmens slutscen. 

Även teatergruppen Gruppen, som har behandlat såväl manlighet som onda kvinnor, sätter upp en antikapitalistisk pjäs på Stadsteatern i Stockholm. Gruppen synar ekonomin under lupp, dissekerar och undersöker genom humor som verktyg, enligt hemsidan. Jag har köpt biljett!

På såväl filmduk som i litteratur och på teaterscenen är det alltså tydligt: produktionssättet kapitalism är ett människofientligt gissel. Vi måste göra motstånd mot detta system av utsugning, mot detta system som sätter vinst framför klimataktion, som skapar alienation och fattigdom. 

Folk vet att de blir förtryckta i det här systemet och att det inte finns någon ljusning. De börjar leta efter syndabockar, precis som Carell sade i Big short. Men när det inte finns något parti som på riktigt tar fighten mot kapitalismen, vänder sig folk till populister. Fascism är misslyckad kapitalism, brukar det sägas.

Corbyn och Sanders har fattat detta och är någon form av vänsterpopulister. De samlar likt de tidiga socialisterna för hundra år sedan tusentals åhörare och de talar verkligen till folks oro. De erkänner kapitalismens baksidor och vill vara ett alternativ. 

När socialdemokratin i Sverige var riktigt stor och samlade medlemmar i hundratusental, då hade man målet att byta ut kapitalismen. I dag är man inte lika säker. Och det märker folk av. Och letar svar hos andra rörelser. Var är den politiska kritiken mot kapitalism? Det är ju öppet mål! 

ABF i Uppsala arrangerar i höst en feministisk hantverkscirkel där deltagarna får pyssla och prata antikapitalism. Kanske något för våra politiker att anmäla sig till?