Enligt ny statistik från SCB har andelen svenskar som har det svårt eller mycket svårt att få sin ekonomi att gå ihop ökat. Särskilt tufft är det för ensamstående mammor, särskilt svårt är det enligt SCB att ha råd att värma upp bostaden tillräckligt. 

2021 tvingades knappt två procent av befolkningen att bo i kalla hem. 2023 har siffran ökat till nästan sex procent. 

Tyvärr är det här en trend som inte ser ut att vända i närtid. Den politiska viljan att stävja fattigdomen saknas helt. 

Regeringens egna prognoser spår att arbetslösheten, och därmed den ekonomiska utsattheten, kommer öka fram till 2025. Samtidigt är Tidösamarbetet fast inställda på att införa ett så kallat bidragstak. Enligt Åkesson, Kristersson och Svantesson är fattiga människor i Sverige för rika. 

Rosenbad borde kasta ett extra öga på den nya statistiken från SCB. Färre har råd med tillräcklig värme, färre har råd med bil, färre har råd med en veckas semester, färre har råd att äta kött, kyckling eller fisk varannan dag.

Om det stämmer att ekonomiska svångremmar får människor att bli flitigare och skapar incitament för folk att jobba borde väl arbetslösheten sjunka? Eller hur tufft behöver livet bli för ensamstående mammor för att högerns recept ska börja fungera? 

Det brukar sägas att högern har otur som alltid får regeringsmakten sekunden innan en ekonomisk kris slår till. Mest otur har väl ändå folket. I tuffa tider leds vi alltid av politiker som tror att fattigdom är bra.