Miljöpartiet var i partiets begynnelse starka EU-kritiker. Det skiljer ut miljöpartisterna från deras europeiska systerpartier, som ser europatanken som en naturlig motsats till nationalism och ibland förespråkar ett slags Europas förenta stater.

MP och partiets väljare har med åren blivit ett alltmer EU-vänliga. Men det finns fortfarande en konflikt mellan det svenska Miljöpartiet och de gröna européerna om hur nära samarbetet ska vara.

 I veckan beslutade det europeiska gröna partiet (EGP) sitt valmanifest. Enigheten var stor tills svenskarna satte sig på tvären mot skrivningar om en europeisk förmögenhetsskatt. I likhet med andra svenska partier är MP emot skatter på EU-nivå.

Frågan är om inte bara MP, utan hela den svenska vänstern, borde lyssna bättre på argumenten.  Bland Europas progressiva finns många starka EU-vänner. De ser EU som en förutsättning för en mer offensiv ekonomisk politik. Mest namnkunnig är kanske den hyllade vänsterekonomen Thomas Piketty. 

I korthet kan man säga att kapitalet för några årtionden sedan blev globalt. Arbetarrörelsen blev det inte. Resultatet har blivit att länder tävlar med varandra om att sänka bolagsskatter och förmögenhetsskatter – annars flyttar de rika till skatteparadis. I Sverige har bolagsskatterna mer än halverats på några decennier. 

Europeisk samordning är troligen det mest realistiska sättet att vända denna utveckling. I grunden bör skatter skötas nationellt. Men undantag behövs om vi inte vill fortsätta i en spiral som slår undan benen för välfärdsstaten och offensiv klimatpolitik.

MP borde fråga sig om man vill fortsätta vara den udda fågeln, när andra progressiva smider planer för ett mer jämlikt och grönt Europa.