I riksdagens dunkla korridorer vandrar en figur som mer liknar en karikatyr sprungen ur satirtecknaren Kent Wistis penna, än en av rikets högsta företrädare. 

Justieutskottets ordförande Richard Jomshof (SD) inledde arbetsveckan med att uppmana riksdagsledamoten Daniel Riazat (V) att "flytta ifrån Sverige".

Den öppna rasismen ska nog tolkas som en manifestation av Jomshofs inre tumult. Som jag skrivit om tidigare använder Jomshof stora delar av sin arbetstid till att fantisera om onda planer från människor med annan ögonfärg än hans egen. Han är helt besatt. Han verkar inte må helt bra.

I en rimligare värld hade Richard Jomshof delat ut konspiratoriska pamfletter i tunnelbanan eller möjligen gapat i en megafon, ensam på ett torg, medan förbipasserande slagit ner blicken. Föräldrar hade pekat på honom och sagt att sådär går det för dig om du inte gör läxorna och äter upp din spenat.

Men Tidöpartierna har befordrat den koleriske Jomshof till en av de mest inflytelserika människorna i Sverige. Han är justiteutskottets mäktige ordförande. En tölp på en tron.

Efter den senaste av många rasistiska bravader är det dags att han tvingas lämna sin post. Talmannen borde reagera kraftfullt mot detta tydliga brott mot riksdagsledamöternas uppförandekod. Om det finns några anständiga röster kvar i Tidölaget borde de säga ifrån. 

Men det är märkligt tyst från den höger som förra veckan tyckte det var en skandal att Magdalena Andersson dristade sig till att undra hur högerdebattören Henrik Jönssons finansierades.

Jomshofs rasism borde gett honom sparken för länge sen. Nu finns återigen chansen.